Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15592 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Krönika 7

Här kommer krönika nummer 7

 

Neutral zone trap

Sitter här med ett vitt landskap utanför fönstret. Har faktiskt lite smått längtat efter snön.
Förra söndagen så satt jag med en trevlig känsla i kropp och knopp. Jag hade på känn att något trevligt skulle hända. Man ska aldrig misstro den känslan, den tenderar att på ett eller annat sätt ha rätt. Torsdag kväll slog det också in, matchen borta mot Luleå.
”ÅÅÅÅH, Brynäs förlorade ju” kan jag tänka mig att många säger nu. Jupp, de gjorde ju det. Men det är inte själva resultatet som jag jublade över, utan spelet som lagen presterade. När matchen började så märkte man en sak per omgående. Det här skulle bli en fartfylld match. När Luleå retfullt, nästan för enkelt via Fabricius fick stå vid Svedberg och ”trycka” in 2-0 pucken trodde jag att det kanske inte skulle bli en trevlig match. Nu skulle Brynäs bli feg och inte våga tro på sitt spel och enbart försöka sig på kontringar då Luleå gått ut i paus. Men se ICKET!!! Brynäs fortsatte att bjuda upp till dans. Det var en frejdig match där båda lagen enbart tänkte offensiv. ”Försvar… vad är det?” Jag satt och jublade rakt igenom matchen. Det var som att slå på en tidsmaskin och swooooosch så var man på det hippa -70 talet. I dagens Svenska styrhockey ser man en sådan här match högst var… Ja, aldrig. Kan tänka mig att matchen var en mardröm för tränare. Men spelarna såg inte sura ut. De fick försöka sig på saker som man enbart i NHL gör under Allstar matcherna. Att siffrorna rann iväg för Luleå i sista perioden grämde mig inte så mycket. Det här var bara en sådan match. Och dessutom, Luleå har enligt mig aldrig varit bättre. Inte ens då de vann SM -96 var de så här bra. Och då sopade de mattan med alla. Har för mig att de bara släppte en match i finalen till Frölunda. De var outstanding…
Ett tips från mig(dessutom helt gratis) är att Luleå kommer lira final i vår. Och jag kommer till vad jag tror mycket väl kan vara motståndet i final.
Jag var som sagt aldrig fundersam efter torsdagens match. Det bara blev en show till publiken och inget annat. Matchen mot Linköping skulle visa om laget fortfarande var på rätt väg. En match som jag fick följa lite smått via telefon då jag satt på Umeå arena och tittade på Champions of rock. Och matchen mot Linköping blev ju om man får jämföra, We will rock you.
Norrena fick arbeta frenetiskt för att freda målet. Det var först i tredje som ett desperat Linköping började få fram chanser. Men då stod ju Svedberg för en riktigt fin insats.
Hansen, Somervuori och Silfverberg stod för målen. Men klart var ju att backarna hade fått klara direktiv. Gör inte som i Luleåmatchen, spela ert spel.
Och nu ska ni få höra mina argument för att helt plötsligt i frågan om finalistmotstånd mot Luleå sätta Brynäs.
Jag är en kappvändare.

Mvh. Staffan Nyblom.
Nej, jag skämtar bara.
Om vi jämför laget i år mot förra säsongen, så har vi två stora skillnader. Förra säsongen var det säkerhet enbart som laget spelade på. Markström stod för murarbetet och laget skötte städningen. Vi gjorde så lite mål per match att man knappt trodde det var möjligt att vinna om motståndet lyckades kasta in ett mål. Den här säsongen har laget gjort en tvärvändning, nu är anfall svaret på allt. Med det har det även följt med att vi släpper in rätt mycket mål… flest av alla faktiskt. Och jag håller med om att vi har en bit kvar för att kunna nå final. Men, det som gör att jag tror på en möjlighet är det som Djurgården gjorde förra säsongen. De hade när säsongen började en medioker trupp. Deras lagbudget var i jämförelse med Luleå, och norrbottningarna missade ju slutspel förra säsongen. Men Djurgården fick något som de inte hade haft tidigare. En målvakt att lita på. Wesslau hade tidigare inte alls varit något man ville sätta mellan stolparna. Ridderwall var det första alternativet och även där var alternativet svagt. Men Wesslau tog sig samman och blev en fantom. Dessutom hade laget klara roller och gick på sin torpedhockey. Det höll på att gå hela vägen om det inte var för ett Hv71 som hade mästartakter.
Jag tror faktiskt att vi kan uppleva det den här säsongen. Jag vill inte gå så långt att säga att vi tar SM guld. De knasiga ropen får Luleås fans stå för. Man bör ha en viss framförhållning och vänta med att ropa SM guld tills faktiskt laget HAR vunnit SM guld. Men, sådan är Luleås fans och inte mycket att göra åt.
Jag tror faktiskt att Svedberg kan hålla för ett slutspel. Inte många som håller med mig om det. Det är just på grund av det som gör att jag tror han kan det. Det laget behöver göra är att förstå att man kan helt enkelt inte spela sitt hemmaspel på bortaplan. Det är väldigt sällan som ett lag kan göra det. Men Brynäs bjuder upp i varje match och då man kör 110% offensiv… ja, då finns det inte mycket kvar i % att sätta i defensiven. Det betyder att målvakten kommer få det slitsamt på ett helt annat sätt än vad Brynäsmålvakter har fått uppleva under hela 2000 talet. För ser vi krasst på det så är det här första säsongen på elva år som laget har fört en offensiv taktik. En offensiv som i vissa ögon rent av är oansvarig. Wikegård har kritiserat Brynäs spelstil… Och ärligt, vem är förvånad över att mr. Deffo inte skulle kritisera det. Han har rätt i mycket, men då det gäller spel och underhållning så står han inte direkt för en publikjublande hockey. Där hägrar enbart Stockholmssyndromet, inte det psykologiska då det handlar om kärlek till sin kidnappare. Utan det berömda 1-3-1(att faktum är att det var Tommy Sandlin som skapade det behöver vi inte erkänna) som under -80 och -90 talet gav Djurgården stora framgångar. Det till och med smittade av sig på NHL som blev att kalla spelsystemet för neutral zone trap.
Wow, vänta lite så ska jag försöka hitta tillbaks till min röda tråd…

Men saken jag vill få fram är att om Czarnecki får till en mer sansad och pålitlig offensiv på bortaplan där man, låt säga väger offensiv mot defensiv 50-50, så torde även bortamatcherna bli en mer tät poängskörd för oss. Jag tvivlar inte ett dugg på att vi kommer ligga på den övre halvan den här säsongen. Jag känner dock en aningens oro ännu över bortaspelet för att säga att: JA, VI KOMMER SPELA SEMIFINAL… Det har inte laget visat upp i ansvar på bortaplan än. Men serien är fortfarande ung och mycket kan hända.

Mvh. Staffan Nyblom