Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15589 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Krönika 5

Ständigt denna stora käft

 

 

När man i fredags kom hem från jobbet för att påbörja krönikan så fastnade jag framför datorns sken. Att försöka klura ut något vitsigt om torsdagens förlust mot jumbon Södertälje var inte lätt. Södertälje som inte lyckats vinna över sitt värsta spöke, Brynäs på hela 8 matcher. Ett liknande spöke för dem som Frölunda var för ”oss” under så många år. Det finns inget lustigt att skämta om då förlusten sved på alla håll och kanter. Södertälje var så otroligt mycket sämre än oss. De styrde matchen i första perioden för att våra killar var sega. Det såg mer ut som att de spelat en hel säsong redan samma dag och var ”tvungen” att möta jumbon. Men när väl Czarnecki stuvade om i kedjorna och ”junisarna” fick mer framstående roller i matchen så tog vi också över. Men vad hade Peter Popovic gett Sjögren för frukost? Vilket monster! Han tog ju ta mig f-n allt.

 

Jag kan nog räkna upp fem gånger som det borde ha blivit mål. Och det är utöver de två mål killarna lyckades göra. Men Sjögren sprattlade som tokig och tog de omöjliga skotten en efter en. Antar att det var så här motståndet kände sig då vi hade Markström i mål.

Brynäs avlossade hela 41 skott och som sagt, fem av dom var skrivna som mål i ödets dagbok. Men Sjögren lurade allt och alla med sina övernaturliga reflexer…

Jag antar att han verkligen visade sina tränare och konkurrent Riku Helenius att han tänker slåss om första spaden. Han tog chansen och vågade ta risken att kasta sig ut i lågorna. Fantastiskt när sådant här händer… Men han hade ju kunnat valt att göra det mot något annat lag. Nu väntade en resa och ett möte i Skellefteå. Jisses, jag hade slagit vad om lunch med en arbetskamrat om att Brynäs skulle vinna. Men av någon anledning så kände jag mig inte nervös. Nu visade det sig att jag än en gång öppnat min käft för stort och får nu bita i det sura äpplet måndag morgon.

Något har hänt med Czarneckis spelupplägg. Har ni också reagerat på det? Laget har gått in för en mer offensiv taktik och det är ju kanonroligt att se hur killarna trummar på… Men vi har också förlorat något som har varit ett kännetecken för Brynäs. Defensiven är ju i det närmaste obefintlig. Svedberg känner nog igen sig från förra säsongen med MoDo. Det är virrigt och misstagen hopar sig. Clarke, som på försäsongen såg ut att vara precis så kanon som vi alla hoppades och trodde på. Numer ser han mer ut som en liten rädd utfryst pojke som knappt vågar ta i pucken. Lasse Jonsson, han som är stabiliteten själv. Verkar inte heller riktigt veta vilken skridsko han ska stå på. Czarnecki måste få till grundspelet i defensiven. Inte ens boxplay ser särskilt stabilt ut. Jag tror och hoppas på att Svedberg kommer få ta ett huvudansvar över det egna målet. Han har ett modernt och mobilt spel där han sällan hamnar galet. Bjurling är den gamla skolan och har problem då det hettar till framför honom. Dagens hockey går så mycket fortare att man måste ha en målvakt som hela tiden står rättvänd mot puck och puckförare. Bjurling hamnade fel så ofta att han till och med t.ex. drog ett antal piruetter bakom egna buren i matchen mot Skellefteå. Det gick till och med så långt att jag ropade: HÅLL DIG I MÅLET. NEEEEJ, LÅT BLI PUCKFAN.

Nu ska det dock tilläggas att han gjorde ju inte en dålig match resultatmässigt fram tills den tredje perioden. Men då gjorde ju hela laget den mest bedrövliga perioden den här säsongen också. Så han var ju inte ensam…

Nu pratas det en del om förhoppningar om att Markström, Läck och nu även Staffan Kronwall(ett jäkla snyggt förnamn måste jag säga) ska bli värvad till oss. Jag skulle bli jätteglad om någon av dessa skulle ta på sig Brynäs färger den här säsongen. Men sannolikheten för det är tämligen små. Vi måste också tänka på det att Kahnberg och Hansen är skadade. När de kommer tillbaks så får vi faktiskt en spetsuppgradering. Och som jag sa tidigare. Ge Svedberg förstaspaden så kommer också ett lugn att sprida sig över backarna. Då får man in ett spelupplägg som stämmer överens med målvakten. Man behöver inte byta var och varannan match. För det är en otrolig skillnad i hur man som back kan arbeta med två så vitt skilda målvaktstyper. Det krävs att de övriga backarna samlar sig och tar mod att göra det hårda arbetet. Det arbete som Mattias Ekholm gör.

 

Apropå det här med mod att våga ta chansen. Jag har ju sedan 2004-05 haft kontakt med Michael Sundlöv. Och genom de åren så har i alla fall jag haft en väldigt tacksam kontakt med honom. Men det jag tänkte berätta om hände säsongen efter. Jag hade en fredag hört radiosporten hålla en debatt om alla utlänningar som mer eller mindre misslyckades i elitserien. Och den slutgiltiga orsaken de kom fram till var att de svenska klubbarna hade för dålig scouting verksamhet. Jag satt under hela den kvällen och grubblade. Fredagskväll som det var, så hade man tagit några öl och som jag sade i förra krönikan, där spriten går in går vettet ut. Hämningarna släpper och jag tog mod till mig och skickade ett mail till Sundlöv där jag påpekade att de borde anställa mig som scout. Jag skulle arbeta arslet av mig för att hitta just rätt spelare till dem.

På lördagsmorgon så kom ångesten. Den rullade över mig som en våg som slår mot en sandstrand. ”Vad har jag gjort?”

Jag slängde mig på datorn och skrev ett mail där jag förklarade om vad de sagt på sportradion.

Sedan gick helgen i våndans tecken. Tänk om Sundlöv skulle läsa mailet och tänka att: vilken idiot…

Måndag morgon damp det ner ett mail i datorn. Det var från Brynäs och Sundlöv. Jag öppnade det nervöst och läste.

”Jag tycker inga idéer är dåliga. Du får väl göra ett examensarbete”.

Nu är jag ingen scout. Jag fick göra ett scoutarbete på Alexander Hellström då han som junior spelade i Björklöven. I den matchen fick jag även äran att få se vad som blev framtida Brynässpelaren Nicholas Angell.

Men jag fick aldrig något erbjudande om jobb som scout. Nu kommer nog Sundlöv kanske säga, lika bra det med tanke på vad han dessutom har ”rekommenderat”.

Det här utspelade sig då jag med min nya mobiltelefon hade kikat på Elitprospects om en finsk målvakt(jag väljer att inte nämna hans namn).

Jag hade bara fått in en liten del av hans statistik. Det inkluderade hans landskamper som junior. Och den såg ju bra ut. Så jag mailade länken till Sundlöv och sa att det här är en målvakt som man bara var tvungen att satsa på.

Det tog inte lång tid innan jag fick ett svar.

”Jag vet inte riktigt vad det är du ser som skulle vara bra för oss. Han har inte alls några direkt imponerande siffror.”

Vad min telefon hade lyckats undvika att visa mig var att han bara hade en j-20 landskamspmatch på meritlistan. Sedan var det finska div2 som han spelat i. Med inte alls så imponerande siffror.

Det har hänt att vi har fört det på tal igen, men då med ett leende på läpparna.

 

Så mitt tips är att inte scouta spelare på elitprospects via mobil… Antar jag.

 

Staffan Nyblom.