Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15594 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Käka puck och spotta taggtråd.

För ett år sedan så seglade man på små, underbart fluffiga, moln av glädje. Det fanns inte många tvivel från min sida. Jag hade sagt redan under hösten vilka två lag som skulle lira final. Och för exakt ett år sedan så sa jag samma sak utan att ens blinka. Brynäs och Skellefteå spelar roligast hockey och kommer att spela i final. Det fanns inte ett enda lag som kunde harkla sig eller räcka upp en hand och säga något annat. Den här hösten så lyfte jag armarna i luften och, nästan, skrek halleluja när Tommy Jonsson sa att de skulle vinna SM-guld igen. Här snackar vi tränarprofil som vi aldrig sett tidigare i svensk idrott. Ingen är så kaxig!!! Och självklart ska vi vinna SM-guld igen. Vi ska stå i Läkerolen och sjunga hyllning efter hyllning till detta stolta lag. Ett lag med en tränare som i stort kommer att bli en legend i svensk hockey. Landslagen kommer böna och be och febrilt försöka vifta bort alla NHL-klubbar som kommer att rycka och dra i Tommys armar.

Sedan kom november. Dennis Persson hade gått sönder i säsongens andra match och, ärligt… Vi visste ju knappt ändå om vem han var. ”Dennis, va, vem är det?” Men vi hade ju Simon Bertilsson. Vi tog en fin seger och klev upp i ledning av serien… Men visst hade det hänt något med vår fysiska backhjälte? Han var inte sig lik riktigt… Han hade dragit på sig en skada under en träning och var tvungen att säga nej till Karjala turneringen med landslaget. Det blev startskottet på ett långdraget lidande. Jag har alltid sagt att ”En spelare gör inte ett lag.” och får nog faktiskt ta och äta upp de orden (Får jag lite tabasco eller liknande för att krydda smaken lite?). För Brynäs defensiv kollapsade totalt när Simon blev tvungen till vila. Sundlöv värvade in Cody Franson som lirat NHL-hockey men stod utan kontrakt. Cody skulle stärka upp där vi så väldigt saknade Bertilsson. Nu… hrm… blev det inte riktigt så som det var tänkt med den saken. Och match efter match blev allt mer plågsam att se på. Coacher och sportchef manade till lugn ”Vi kommer tillbaks”. Men, så här i slutspurten där lag som AIK, Timrå, Rögle och Växjö ser en ljusning till att endera ta sig till slutspel eller undvika kvalserien så står vi still. Det är mer spännande kring sista slutspelplatsen. Brynäs står still och AIK ångar på som ett frenetiskt ånglok som tappat kontrollen. De dundrar mot den skadeskjutna tigern som tagit på sig ögonbindeln, tänt en cigarett, och ställt sig på spåret för att leka en väldigt konstig version av ”chicken race”. Vill ni veta hur det slutar, enligt mig? Vi missar slutspelet den här säsongen. Jag är lika säker på det som jag, förra säsongen, ”visste” att vi skulle spela i final då. Jag hade rätt då och jag kan nästan garantera att jag har rätt nu också. Det finns egentligen inget som talar för att vi ska hålla undan. Och dessutom… om vi skulle gå till slutspel. Vill vi verkligen det? Skellefteå kommer att välja oss direkt, med ett stort leende. Jag bävar!!!

Jag har suttit och funderat och funderat på hur jag skulle skriva den här krönikan utan att bli en repris från förra veckans krönika. Och veckan innan det, och veckan innan den och… ja, ni fattar. Fick ett väldigt bra tips om att jag kanske borde skriva om vad jag tycker ska göras till nästa säsong. Ja, varför inte då det enligt mig krävs en hel del omändringar.

Vi börjar på tränarsidan. Tommy Jonsson har inte skrivit på något nytt kontrakt utan de ”för diskussioner”. Jag kan tänka mig att Tommy har krav på att det måste in rejält med kvalitativt material i truppen till nästa säsong. Om det inte blir så, ja då skriver han inte på ett nytt kontrakt (jag spekulerar enbart nu). Och är det så, så kan jag inte nog högt vråla mitt samtycke till Tommy. Men Tommy är ju inte ensam på tränarsidan. Janne Larsson tycker jag har fungerat bra bredvid Tommy och ska givetvis vara kvar. Gunnar däremot… Alltså, jag vill inte vara petig men… När det går dåligt för ett lag så fungerar det inte att coachen då, i media, står och säger att de inte funderar något på hur de kunde förlora rekordartat mot ett motstånd. ”Jag sov då bra i natt”… Maken till nonchalant uttryck. Hade det varit jag så hade jag varit likblek med kallsvett efter en hel natt av grubblande av vad som gick så horribelt fel. Jag hade absolut inte sagt att det inte fanns något att fundera på om förlusten. Dessutom så vet jag inte om Gunnar och Tommy går ihop med tanke på deras skilda syn på spelstil. Gunnar vill ha en defensiv spelplan och Tommy vill ju ha ett offensivt. Kan tänka mig att det i vissa fall kan bli en ”Clash of the titans” där. Jag tror det är bättre att låta Gunnar söka sig till en, för honom, bättre arbetsplats. AIK ska ju tydligen vilja ha tillbaks honom. Och det förstår jag då det är en bra coach men han passar inte in i ett offensivt coachingteam.

Spelarmässigt så kan jag bara upprepa ett ord oändligt många gånger då det krävs för att det här laget ska bli slagkraftigt igen. STYRKA STYRKA STYRKA STYRKA STYRKA STYRKA STYRKA… Ja, ni fattar vad jag menar. Kan ju inte skriva samma ord rakt igenom fyra - fem sidor. Sundlöv måste ta ett rejält snack med styrelsen och övertyga dem om att NU, nu är det dags. Plocka fram en stadig, extremt stadig, summa på spelarbudgeten så att Gävle kan få det där laget som de pratat om ända sedan det 13.e SM-guldet bärgades förra våren. Dessutom så är det dags att kolla, med kritiska ögon, om juniorerna håller för att lyftas upp. Annars, ta er i kragen och använd er av ”fördelen” med att regeln om hur många icke EU-spelare är borttagen. Det finns transatlanter och ryssar som kan spela vårt spel. Se till att få bort den där tråkiga tanken om att det ”helst bara” ska vara svensktalande i båset. Det där är ju löjligt! 2013 och vi har tränare som är rädd för att använda engelska språket. Tittade lite på Eliteprospects.com och hittade, näst intill, genast spelare som jag skulle kunna tänka mig i Brynäs offensiv. Spelare som jag, starkt, tror skulle öka vår målproduktion rejält. Tänk er att få ha Brock Trotter, Jared Aulin och Patrick O’Sullivan i en lina. Transatlanter som går på mål och har ett riktigt bra öga för målproduktion. En svensk kille jag skulle vilja att Sundlöv o co. Ska jobba extremt hårt för att få… är Linus Omark. Tänk att få återförena Harju och Omark i våra färger… Mumma det smaka skulle, young padawan. Evan Mcgrath i Oskarshamn är också en kille som, för mig, gärna får spela i våra färger. Frölunda är och hugger på honom och det vore nyttigt om det blev lite ”huggsexa” om honom. Brynäs påstår sig vilja vara ett lag som ska utmana om titeln varje säsong. Ja då måste de släppa rädslan att vara i vägen och börja hugga och ta för sig. Sedan hittade jag ett tvillingpar i Vålerenga. Jag vet, jag vet… Norge, vad tusan? Men se, guldkorn har hittats där tidigare och tvillingarna Abbot i Luleå är ju praktexemplaret. Nå väl, det rör sig om Justin och Tyler Donati som, i frenesi, dundrar in poäng för sitt Vålerenga. Kontrakten går ut efter den här säsongen och klubbar i Elitserien lär vara på dem som gamar.

Nu undrar säkert några varför jag skriver om nästa säsong, har jag gett upp den pågående säsongen? Mnja… jo… Eller. Alltså, inget är omöjligt, visst är det så. Men att tro att vi, om vi går till slutspel, helt plötsligt ska gå som på tåget… Nja, jag är skeptisk faktiskt. Det finns för mycket brister och om jag ska vara brutalt ärlig… så tror jag till och med att killarna inte riktigt orkar med ett slutspel. De har jobbat hela säsongen mot alla dessa motgångar att de redan har spelat ett slutspel. De ÄR i slutspel nu… och jag tror de är glad bara av att veta att det inte blir kvalserien. Laget behöver få ta sig samman och avsluta den här säsongen med stukad heder. Slicka såren och arbeta fram ett nytt självförtroende. De får ta den här säsongen som lärdom i hur man INTE spelar en säsong som mästare. Men nästa säsong… Nästa säsong, då vill jag se en legion som ställer sig på isen. Det ska gnisslas tänder och det ska vara ”mord” i blicken. Nästa säsong, då vill jag se killarna viska ”It´s payback time” i örat på motståndet vid tekningarna. ”It’s payback time” samtidigt som det dånar ut ”You ain’t seen nothing yet” i högtalarna.

/Staffan Nyblom.