Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15592 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Tråkig hockey och Wikegårds logik.

Det händer ibland att jag känner för att slå av teven, singla dosan någonstans där ingen hittar den och bara strunta i allt. Ni vet, stunder då man funderar ”Vad gör jag här? Jag borde göra något konstruktivt… mata grisen, mäta ramarna på tavlorna eller stirra på när en istapp bildas”. Lördagskvällen bjöd på den känslan faktiskt. Maken till trött insats hos ett lag är svårt att se. ”Passningarna var distinkta” sa kommentatorerna… Ja, om man sätter desperata Växjö i motsats så går jag med på det. Men det här var ju pinsamt. Växjö jobbade i alla fall, de VILLE vinna. Vad var det jag såg att det stod en bit in i andra perioden, 21-8 i skott till Växjö?... Man häpnar då de åtta skotten ska komma från ett lag som uttalar sig som ett offensivt lag. Det fanns ingen vilja alls offensivt från Gävleklubben. De få ströanfallen som de fick till gick i slowmotion. Hade vi mött något annat lag än Växjö så vette katten hur det hade gått. Nu ska vi ju direkt, som positivt i all negativitet, säga det att vi hade ju den levande väggen Johan ”Honken” Holmqvist i målet. Han tog plock efter plock och smålog hela tiden. Växjö stångade sig blodigare och blodigare men Honken fortsatte bara att stå där med pucken i plocken och småle. Sedan helt plötsligt, från ingenstans, så briljerade den så kraftigt kritiserade Cody Franson med en dribbling vid blålinjen som fått ”Foppa” att tappa hakan och leta hudfärg för att dölja den gröna avunden. Han flippade pucken på en yta stor som en femkrona och lurade bort Växjöspelaren så till den grad att han aldrig begrep vad som hände. Sedan letade han upp en skottmöjlighet som tyvärr resulterade i nada. Jag gillar Franson! Han har ett bra spelsinne. Han jobbar nog fortfarande, tror jag, med att det går långsammare här än i NHL. Men han har ett bra spelsinne och hans passningar är hårda och direkta, vilket inte är något som vi kan skryta med i Elitserien. Det enda jag saknar är hans skott som han avlossar allt för sällan.

Men om vi ska återgå till laginsatsen i matchen mot Växjö. Jag vill inte verka gnällig men… Vad är det som gör att laget kan se så ofantligt trött och ointresserad ut offensivt? Defensivt så arbetade de relativet väl. Speciellt i boxplay där de, i stort, var felfri under matchen. Men… det var ju det gamla, tråkiga Brynäs. Vi är ju det nya, hippa, roliga Brynäs… Eller, i alla fall så SKA vi ju vara det. När till och med Gunderson drar på sig en utvisning och ser uttråkad ut… ja, då börjar man fundera på om de inte har sett fel film på resan till matchen. Kör slagskott eller någon annan lättsam, rolig och upplyftande film.

Vad ska man säga om alla dessa tacklingar som renderar i matchstraff för att det blir mot huvudet? Jag tycker det är tragiskt att det har blivit så här. Kan inte minnas att det var så många för tio år sedan som det är nu (Kan mycket väl ha fel). Men visst har det blivit en ökning nu, jag tycker då att det känns som det. Och media brer på med stora smörkniven på det här direkt. Wikegård pratar om reaktioner och reflexer som man har som barn och att man måste lära spelarna att ha ”skydda mig själv” reflexen. Det är ansvar från båda spelarna i en tackling. Ja, jag förstår vad han menar, och delar till viss del hans åsikt. Det är vansinne att i ett spelmoment om att äga pucken sträcka sig fram för att nå den. Det är som att säga ”Här är jag och tackla skallen för allt i världen”. Tror det var Håkan Södergren som sa att när han var aktiv som spelare, så fick man lära sig att man gör inte så för att ta pucken. Utan endera så tar man skär mot pucken eller också förbereder man sig för att försvara från anfallande motståndare. Det var bondförnuft på den tiden kanske man kan säga. Idag så hör det nästan till i Svensk hockey att man vänder ryggen mot motståndare vid sargen eller också så sniffar man isen i försök att nå en förlupen puck. På det viset så köper jag Wikegård och alla dessa ”experter” som nästan skriker att det krävs två för att dansa tango. MEN… Samtidigt så ligger det ju i den tacklande spelarens ansvar att ha sådan pass mängd insikt i hur varje smäll kommer att ta. Kanske man ska ta det lite lugnare när det gäller att ta sig först till pucken. Jag vet att det här låter väldigt fånigt för vissa. Men om man betänker det att, det finns så många olika sätt för en spelare att vinna en puck. Det är inte bara att smälla på utan man kan kanske göra på ett annat sätt. Ishockey är en fysisk sport och tacklingar ingår, jag vet. Men då vi börjar prata om huvudskador där spelare kan få karriären avslutad så ter sig momentet att vinna puck ganska löjligt. Den senaste är ju Christian Berglund i Färjestad som gav Peter Öberg en smäll som träffade i skallen. Just i den sekvensen så förstår jag Berglunds besvikelse. Han går inte på huvudet och det är ingen ”blind side” utan rakt framifrån. Öberg sänker hela kroppen för att nå pucken trots att han borde, BORDE, ha sett det ”Berglundska lokomotivet” ånga på mot honom. Och det går inte att på en halv sekund avbryta en tackling eller vika undan. Det som hände förra säsongen, t.ex. med Kahnberg var brutalt och besinningslöst. Sebastian Karlsson kom från sidan och tog klockrent på Kahnbergs hakspets med axeln. Förmodligen inte alls tänkt som något allvarligt men i stridens hetta så slog det slint för Karlsson. Berglund ville bara stoppa Öberg från att vinna pucken och stånkade på. Visst, Berglund har ett jätteansvar här. Men jag vill faktiskt hävda att Öberg har det också. Det gäller att ha respekt mot varandra ute på isen. Det måste finnas en tanke bakom allt, inkluderat risken att bli tacklad. Spelarna ska inte åka omkring och vara rädd för att tacklas… Det skulle vara en löjlig syn. Men vetskapen om att ens egna handlingar kan orsaka något mot en själv eller andra är nog något som måste bankas in i dagens hockeyspelare.

/Staffan Nyblom.