Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15529 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Ologisk hockey med skräckfyllda hårstrån

Sitter inte ni också och stör er på hur dum rollfigurerna är i skräckfilmer? Jag kan ibland bli riktigt arg över hur stereotypiskt dum de är. Av någon anledning så är det främst de kvinnliga rollfigurerna som vandrar rakt in i döden fast alla signaler är där. Ologisk är väl ett ord antar jag man kan använda för att beskriva deras beteende.
Lika ologisk är Brynäs matcher just nu. Jag sitter och blir riktigt arg över hur ologiskt deras matcher beter sig. Brynäs dominerar spelet rejält där man från minut ett i matchen sitter och bara väntar på att första målet från ”våra” klubbor ska komma. Men vad händer? Jo, det andra laget grisar ihop sig och lyckas hålla tätt tills en kontringsmöjlighet visar sig i mitten av tredje perioden.
Och de SÄTTER den… Jag sliter mina två hårstrån som finns mitt på huvudet i frustration. Jag greppar tv´n och skakar den våldsamt och vrålar ”HUR ÄR DET MÖJLIGT?”. Det är ungefär som när tjejkompisen till huvudrollsinnehavaren i skräckfilmen letar efter något i ett mörkt rum. I stället för att tända lyset och se galningen med kniven i hörnet så vandrar hon rakt in i det kolsvarta rummet. ”VAD HÅLLER DU PÅ MED?” Är vad jag vill vråla åt henne samtidigt som knivseggen skimrar i hennes vettskrämda ögonvitor.
Om hon, åtminstone, hade en ficklampa med sig så hade det funkat också. Jag menar… ibland så är det ju en storm och strömlöst när hon beslutar sig, helt ensam, för att leta efter något fullkomligt oviktigt. Och det är likadant med Brynäs… Om de ändå kunde försöka sig på att faktiskt gå på mål istället för att skjuta från värdelösa (nåja, nästan) vinklar eller tappa pucken i eviga försök att göra en snygg fint. Vi kunde ju ha hoppats att Brynäs tagit med sig ”ficklampan” ner till Ängelholm så att de kunde ha sett de där galna Ängelholmarna vid sargkanterna.
Tyvärr så fick de tydligen bara tag i den där modellen som slocknar halvvägs in i rummet. Den där modellen man måste slå på och skaka ett tag innan den i sista sekunden lyser upp ansiktet på mördaren, så de lyckas klara livhanken en stund i alla fall. Hade de inte fått med den så hade det här kunnat bli en ”Fredagen den 13.e” i så hemska proportioner att jag inte ens vågar tänka på det.


Det är här som jag väljer att bli lite mer allvarlig. Självförtroendet verkar vara nertryckt i skoskaften nu och jag tror nog att det enda som kan få killarna att vända den här trenden redan i nästa match är det faktum att de lyckades med det ”omöjliga” att göra mål. Fyra mål, där vi hade allt från skitmål till praktmål, i en och samma match… Det var inte igår.
För poängen som vi tog mot Rögle ger inte mycket till tröst… ja, givetvis insatsen i arbetet att trycka tillbaks Rögle under de sista två minuterna och lyckas få in kvitteringen. Den ger ju en del. Men själva poängen som läggs i kolumnen på Brynäs i ligan gör varken till eller från för dem. Det de måste jobba med nu är att få in jämnheten i grundspelet igen. Vad det nu var som visades upp mot Rögle så var det allt annat än harmoni i grundspelet. Det som däremot syntes i Brynäs spel var stelhet, slarv och irritation. Anfallsspelet med Harju, Enterfeldt och Nordqvist var ibland rent plågsamma att se på. Såg ni att Nordqvist och Enterfeldt, ibland i anfallszonen, var tillsammans med pucken vid sargen. Och så flippade de pucken mot mål i förhoppning att Harju skulle kunna vispa fram en 3 meters klubba och få fatt i pucken.
Och så det där med självförtroendet, med att ta för sig. När två Brynäsare står bakom motståndets mål med pucken mellan sig och de tittar på varandra som att säga ”Ska inte du ta den?” ”Nej, ta den du.” ”Jag tror det är bäst om du tar den”. Och så kommer en Röglespelare och tar pucken som om han vore ensam där. Ja, då har vi i stort det som behövs för att få en äkta formsvacka a-la Tommy Sandlins tid. Och även fast det är långt kvar av säsongen och det inte är nu man ska vara bäst… så kan jag ändå inte sluta fundera på vad den där jämnheten i lagets styrka har tagit vägen. Förra säsongen så fick vi aldrig den här formsvackan. Vi förlorade som värst tre matcher i rad och det var efter att vi var klar för slutspel. Minns matchen mot Timrå där vi spelade uselt i de två första perioderna för att sedan i tredje totalt krossa dem.
Sedan började slutspelet och vi vet hur det gick. Vi hade en styrka i laget som gjorde att de kunde klara av att vinna med en insats på 70%. Alla visste exakt var de hade varandra och så hade de en trygghet i både defensiven och offensiven. Visserligen så kan ju kraven som nu finns på laget vara en faktor som gör att de, just nu, inte kan se igenom den mjölkaktiga dimman som de befinner sig i.
Och då sitter det här mycket i hur professionella tränarteamet är. Hur de ska vända på den här trenden är inte något jag skulle vilja ge mig in på. Killarna har viljan men får inte riktigt hjärnan att samarbeta med puck, skridsko och klubba för tillfället. Däremot så vet vi alla att den största ingrediensen för att få till kakan ”vi är bäst igen” är hårt arbete. Jag tror att det sämsta Tommy, Janne och Gunnar kan göra nu är att börja göra stora ändringar. Håll fast vid kedjorna som de varit så länge som det bara går (skador ställer ju till det). I och med att hela laget går kräftgång så är det bara hårt arbete som gäller (om man frågar mig) för att komma tillbaks. Spelet har (bortsett från matchen mot Rögle) varit riktigt bra där man stora delar spelat ut motståndet. Det enda som saknats har ju varit målen. Nu verkar ju Thuresson ha kalibrerat in sin klubba och Harju likaså. Kanske vi då kan få se en rejäl scenförändring redan i matchen mot Timrå. Jag hoppas då det.  

//Staffan Nyblom