Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15529 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Målskytt eller inte målskytt, det är frågan

En vecka i moll kan nog vara nyttigt… Det försöker jag i alla fall intala mig själv. Det är så mycket som varit den här veckan som får mitt ansikte att skrumpna ihop som ett russin av huvudbry. Och allting… eller det mesta i alla fall handlar om ren inställning. Vi vet alla att Brynäs har tillräckligt med kompetens för att ha kunnat gå oslagna den gångna veckan.

 

Vad har vi skjutit nu under två matcher? 39 skott mot AIK och hela 37 mot MoDo. Det innebär alltså 76 skott på två matcher och bara två mål framåt… Alltså, det här är så uselt så jag nästan blir mörkrädd. Visst, man kan ibland få en svacka i sitt spel. Det är så många faktorer som måste stämma in för att man ska få till en klockren match. Men att skjuta 76 skott och bara göra två mål måste banne mig vara ett bottenrekord. Växjö är laget som placerat sig som det man pekar på och skrattar skadeglatt åt… INTE Brynäs!!! Vad tusan är det som pågår? Harju, Järnkrok, Widing, Lindholm, Enterfeldt och Thuresson… Spelare som alla har kapaciteten att göra en jädra massa ”skada” för motståndet i målprotokoll. Ja, ok… Widing kan man nog inte placera som målskytt längre. Det tåget har gått och han har en väldans massa att visa upp innan jag kommer sätta epitetet målskytt vid hans namn igen. Och ja visst, vi har skador på Nordqvist och Lauritzen som tvingar tränartrion att göra ändringar. Men ändå, vår trupp har namn som gör att två mål på två matcher med nästan 80 skott INTE är godkänt. Inte ens på långa vägar. Vi hade spelat upp vårt powerplay så att vi låg etta i den kategorin. I samma veva så klev vi upp på första platsen i ligan också. Allt var som det ”skulle vara” när så den här veckan slog till. Och oh så den här veckan slog till också. Inget… INGET fungerar offensivt. Mot ”gnaget” så verkade den där riktiga skärpan saknas. Jag tyckte killarna såg trött ut och av de 39 skotten som avfyrades så tror jag vi kunde ta bort 20-25 som fullständigt ofarliga. Widing hade en del lägen men sköt som om han var rädd för pucken. Gunderson träffade knappt sargen bakom mål… De få gånger som skotten inte fastnade bland motståndarna då vill säga. Defensiven var inte heller på topp och Rahm fick sprattla fullständigt i onödan då han var chanslös när ”gnaget” fick fram sina lägen. Lägen som kom allt för enkelt dessutom.

 

I matchen mot MoDo så startade Ö-vikarna med ett furiöst tempo. Brynäs såg ut som om de fortfarande hade skenskydden kvar på skridskorna. Kan säga att den enda som gjorde ett riktigt bra och gediget arbete i den matchen var Johan Holmqvist. Släpper man bara in 2 mål på 50 skott så är man banne mig värd både medalj och hyllningar. Men… Jag måste säga att viljemässigt och spelmässigt så var Brynäs inte allt för mycket efter Modo. Det var inget snack om att Tommy hade sagt till grabbarna att ”Jag vill ha mycket mera HJÄRTA i ert spel i dag”. Granström var som en igel och släppte aldrig greppet om ”sin man” under hela matchen. Bertilsson behövde inte anstränga sig allt för mycket för att få en redan psykotisk Alexander Steen att koka över. Enda jäkliga med det var ju att efter det, så åkte Steen runt och sökte bråk i varje byte. Han var som en uppjagad tjur som försökte stånga getingar. Han försökte och försökte men blev bara mer och mer psykotisk i och med att Brynäsarna inte backade undan och dessutom gav honom ett hånflin. Först i tredje perioden efter hans idiotiska överkörning av Bertilsson där Thuresson såg rött så lugnade han ner sig. Mycket beroende på att Cody Franson som då i avbytarbåset fick nog och travade fram till Steen (fastklämd vid sargen) och sa något till honom med en isande blick. Till och med jag, som satt i tv-soffan ville ta på mig vinterrocken av hans blick. Efter det så upphörde Alexander Steen att böka runt och leta bråk. Framför tv-kamerorna så ville han inte svara på något om, vare sig, domare eller motståndet. Hade varit så roligt att få varit en ”fluga på väggen” och hört vad Cody sa till Steen. Jag väljer nog att se den här matchen, trots förlusten, som ett fall framåt i jämförelse med den mot AIK. Mycket av det beror som sagt på lagets vilja i matchen mot MoDo.

 

Vad jag nu vill se i kommande matcher är, ett mer kontrollerat spel i offensiva zonen. Som det har varit nu så har det sett stressigt och fantasilöst ut. Spelet i offensiva zonen har gått långsamt som resulterat i att många passningar kommit i panik. Skotten kommer, ofta från sidorna och resulterar bara i endera tappat puckinnehav eller att pucken skickas ut ur offensiv zon. Ett bedrövligt spel där jag undrar om inte grunden till det ligger i den ständiga viljan att göra allt så förbenat snyggt. Det verkar inte som att det ska vara effektivt längre utan… det ska se ut som en all-star match. Jag, personligen, föredrar i alla fall det första alternativet… om jag får välja.     

 

Lasse Jonsson fick även den här mörka veckan ta sin hockeytrunk och åka ner till Almtuna för att få spela. Det här tycker jag tyder på att Lasse VILL komma tillbaks och att han, utan tvivel, inte har några divalater för sig. Han hade blankt kunnat säga nej till Brynäs förslag och vägrat göra några som helst förhandlingar ”Om det inte passar så får ni sälja mig”. Nu tror jag Lasse är så pass medveten om situationen att hade det scenariot hänt så hade nog inte många elitklubbar hört av sig. Möjligen att Leksand hade ringt och frågat om han kunde tänka sig lira lite i knätofsar och träskor igen. Finns väl värre ställen att hamna på visserligen. Såg att Leksand dundrar fram i Allsvenskan, slog Malmö med 6-0 på bortaplan bland annat. Starkt!!! Nåväl, Lasse var det vi pratade om. Han får förhoppningsvis nu komma i en miljö där han får tonvis med speltid som kan hjälpa honom att lyfta upp sitt självförtroende till den nivå han ska ha den på. Vi vill alla ha honom i sin forna form där han var en fruktad blålinjespelare. Almtuna är nog dessutom också glad då de får in en profil i sitt lag som kan hjälpa dem i en liga som nu ”kryllar” av NHL-lirare.

 

En del av de där ”NHL-lirarna” i Allsvenskan har ju dock en inställning som, just nu, gör dem sämre än vad som krävs för att få spela i just nämnda liga. Djurgården, som klubb, verkar ju inte direkt kunna stärka sina positioner i den svenska ishockeyn i dagsläget. Och det kan jag tänka mig svider rejält i hjärtat på alla ur-Djurgårdare… AIK är ju just nu den där enorma storebrodern som Djurgården alltid har velat kalla sig för. Finns ingen rättvisa för de stackars anhängarna till Djurgården. Men jag antar att de i värsta fall får göra som Leksand. Återtåg på återtåg tills de en dag kanske står där igen i en Elitseriearena nära oss med förhoppning på poäng i alla fall.

//Staffan Nyblom