Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15592 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Det rätta virket

Det finns många som gärna pratar om något som kallas ”vinnarkultur” och pekar mot sitt lag. Men jag har hittills inte träffat någon som pratar om ”spelarkultur”. En kultur där man får fram egna profiler. En kultur där man tar fram spelare med ”gener” i klubben. Vi i Brynäs kan stoltsera med just det. En förmåga där man skolar fram nya generationer av tidigare profiler i Brynäs. Bäckström, Silfverberg, Djoos, Molin och Lindholm är namn som vi alla känner igen från tidigare säsongers laguppställning. Dessutom så ser det ut som att det kan fortsätta med ”nygamla” namn kommande säsonger. Det, om något, är roligt att se. Och det är roligt att se hur de nya generationerna tar för sig och riktigt njuter av att ställa till oreda för motståndet.


När Nicklas Bäckström tog sina första skär säsongen 04-05 i Elitserien, endast 16 år gammal, så visste vi att han var lovande. Men jag trodde inte att han skulle bli SÅ bra som han sedan skulle visa sig bli. Han spelade 19 matcher under sin debutsäsong. Inga poäng kom och det syntes att, trots all talang, det krävdes lite mer hårt arbete för att få till den där elitspelaren. Har för mig att Leif Boork pratade med honom om att han var tvungen att bli mer vältränad. Han behövde visa mer på träningarna att han VILLE lyckas. Och jösses, vilken skillnad det var när man såg honom säsongen efter. Det var en vältränad kille som skrinnade ut. Respektlös och teknisk över allt annat. Det var, och är, en fröjd att se honom spela och följa honom i sin karriär. Det som går att göra med en puck enligt naturlagarna… Det kan Nicklas göra. Och nu har vi en ny talang som tar ligan med storm.


Elias Lindholm… Vilken lirare! Vad kan man annars säga om denna grabb? Ja, man kan väl inte säga annat, möjligen pojk, då han knappt är torr bakom öronen. 17 år och leker fullständigt ute på isen. Dessutom så är det roligt att han har kommit igång tillsammans med kusinen Järnkrok. De två passar varandra som handen i handsken. Och det ser ut som att den ”gyllene” formation vi hade förra säsongen med Silfverberg och Järnkrok nu kan fortsätta lika, eller mer, framgångsrikt med Lindholm vid spakarna.


Men OJ, så jag stör mig på den här jämförelsen som media hela tiden ska hålla på med. ”Åh, han ser ut som Foppa.” Aftonbladet slår till med det här som rubrik ”Ett högre snitt än Foppa, Sundin och Näslund”. Det är risk för att sådana jämförelser kan skada mer än vad det bygger. Ge honom beröm för det han åstadkommer ute på isen, ja. Men att jämföra honom med stora superlirare kan bli barriärer som bromsar hans fortsatta utveckling. Nu verkar han vara så pass jordnära att han förmodligen klarar av det. Men det är så otroligt lustigt och irriterande att så fort det kommer upp en talang som kan bli jättestor OM han fortsätter att utvecklas i samma kurva… så ska det genast jämföras. Minns ni medias liknelse mellan Mika Zibanejad och Sveriges fotbollsguru ”hockeyns Zlatan”… VA? Japp, Göteborgsposten gjorde den fantastiska jämförelsen efter att Sverige vunnit JVM. Vad det är som driver media till att hela tiden hålla på med alla dessa jämförelser begriper inte jag. Att man kan se liknelser, ok… Men att sedan börja ”dänga” upp det i ansiktet på dessa unga killar, nej, det blir bara pinsamt.


I matchen mot Växjö så satte jag nästan i halsen av skratt vid ett tillfälle. ”Piruetten” som så ståtligt visades upp av Växjös egne ”Jevgenij Plusjenko” (Rysk konståkare). Petr Vampola slängde sig, otroligt dramatiskt med en 360 graders spinn, efter att Jonathan Granström lätt tagit tag i hans arm. Alltså, alla pratar vi om ”solklara” filmningar ibland… Men den här tog nog ändå priset. Inte direkt som den snyggaste eller mest diskreta filmning, ska väl sägas. Här syntes det lång väg vad han höll på med. Både i hans kropps rörelsemoment och ansikte, som såg ut som han blev skjuten av en haubits, talade om för alla… att här handlade det om ett försök att ta sig till Hollywood. Tror aldrig jag har sett en ”fotbollsfilmning” i hockey tidigare… Nej, jag kan faktiskt inte påstå att jag sett en så klart lik Italiensk fotbollsfilmning som Vampolas. Pricken över i hade väl varit om han efter slängningen hade rullat runt fjorton varv samtidigt som han hade skrikigt högt och ljudligt ”AAAAAAJ, SÅ FRUKTANSVÄRT ONT JAG HAR… NI KAN INTE TROO HUR ONT JAG HAR STRAX UNDER KNÄT, FAST JAG HÅLLER MIG OM MAGEN…” Följt av att knästående göra det där kristna korstecknet när domaren ändå väljer att visa ut honom för diving. Jag kan inte låta bli att skratta åt hur det hade kunnat se ut. Undrar vad som rörde sig i huvudet på honom just i den sekunden? Jag menar, han kan ju inte på något sätt ha trott att ”NU, nu jäklar får vi spela powerplay… Oooh, så stolt Janne Karlsson kommer att bli över mig nu”. Fast… hade det ens spelat någon roll? Växjö måste ha rekord i total hjärnkollaps när det kommer till powerplay. 47 gånger med spel i numerärt överläge och inte så mycket som en vindpust i målburen har de lyckats med. Det är pinsamt! Det finns inget de kan ta som bortförklaring till det heller. Janne Karlsson pratar om att det ser bra ut fram till sista passet eller skottet… Tja, men stressar man fram alla passningar i offensiv zon så blir det inte bättre. Men, jag känner igen det där spelet från när Brynäs hade sin tunga tid under början av 2000-talet. Det såg bedrövligt ut och de puckar som lyckades slingra sig in bland nätmaskorna var mest extrem tur. Men som sagt… pinsamt är vad Växjös powerplay är.

//Staffan Nyblom