Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 

Budget 2016/2017

Här kommer budgeten för säsongen 2016/2017. Synpunkter skickas till ordforande@gavle.brynassupport.se senast den 31/8-2016                          ...
Läs mer


Idag är det 15468 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Mammas köttbullar och Sputnik

När jag, inför en ny säsong, får frågan om vilka lag som kommer att gå långt i slutspelet och vilka som kommer få kvala så svarar jag alltid ”Låt det gå runt tio matcher så kanske man kan se det”. Nu, söndagen den 30/9, har lagen spelat sju matcher (Frölunda och Växjö har åtta matcher) in i den nya säsongen. Och visst kan man se vilka lag som mest troligt kommer få det svårt och vilka som kommer glida iväg och dominera serien. Rögle och AIK ligger på kvalplats och Timrå har ingenmansland tillsammans med Växjö Lakers. Jag är dock övertygad om att AIK kommer att stiga. Laget är på tok för bra för att ligga där nere och det är bara småsaker som behöver justeras för att deras klättring ska starta. Däremot så är jag osäker på Växjö som jag tycker visar en del tendenser mot Malmö och deras öde. De spenderade stora summor pengar på en etablerad toppmålvakt. Problemet är ju bara det att den här ”toppmålvakten” har visat en dalande kurva i stabilitet. Och sedan värvar de en ”båsöppnare” som har lidit stort med en hel säsongs frånvaro på grund av skador. 23 mål insläppta på åtta matcher talar sitt egna lilla språk i en liga som hittills har uppvisat en ”oförmåga” att göra mål. Jag tror personligen att nykomlingen Rögle får medfölje av Växjö i kvalserien i vår.

 

Topplagen är mer än övertydliga, enligt mig. Luleå och Hv71 kommer förmodligen att vara i en egen division rakt igenom hela säsongen. Båda lagen visar upp en stabilitet som både skrämmer och fascinerar mig. Luleå, fortsätter att imponera och nu då Abbottarna är enade igen så ser de mer än starka ut. Deras platta fall i kvartsfinalen förra säsongen har gett resultatet att de kommer stärkta av det den här säsongen. Jag ser inte många fel i lagbygget och det ska till mycket för att de INTE ska gå långt den här säsongen.

 

Men Brynäs då? Nja, som det ser ut just nu så är jag inte nöjd. Vi har egentligen bara en enda kedja som visar något byte efter byte. Kalla mig petig men det fungerar inte att, som en del i laget verkar, kämpa mer med att det ska se snyggt ut än att, rent ut sagt, vara effektiv. Allt för många tillfällen där ett kanonläge för avslut visar sig så blir det en eller två extra dragningar som resulterar i tappat puckinnehav eller bränd chans till avslut. Jag har haft lite pratstunder med några supportrar och jag är funderande på om det inte är lite för mycket ego just nu bland en del av spelarna. Jag är övertygad om att det kommer att släppa och vi kommer få fyra fullt fungerande kedjor. Och jag är också övertygad om att vi kommer att göra en bra säsong där ett försvarande av titel är mycket möjlig.

 

Den fungerande kedjan… ”Lulekedjan” som de blev kallade av C-mores kommentator i matchen mot Timrå. Harju, Lavander och Enterfeldt har än så länge visat hur Brynäs ska spela. Det syns att de har spelat med varandra tidigare och att de trivs att få leka med varandra igen. En gammal slagdänga från min tid uppe i Luleå ploppar upp i skallen när jag ser dem spela. Luleås kampsång ”muskler av stål” tycker jag är ganska passande på dem. Fasen, Enterfeldt har ju till och med fått en ”klingande” Luleådialekt från sin tid där uppe. Lavander visar verkligen att han har roligt. Han är betydligt mer på och teknisk den här säsongen än förra, enligt mig. Han känner killarna han har med sig och vet var de är. Så såg det inte ut förra säsongen där jag inte kan påminna mig om att han tog in pucken över offensiva blå lika säkert och tekniskt som nu. Mackorna som han serverar nu till Harju eller Enterfeldt är ju underbara. Förra säsongen såg jag honom enbart som en tung forward att använda för att gå på mål.
Nu visar han upp det ena geniala draget efter det andra och jag njuter av att ha denna ”Pitbo” i vårt älskade Brynäs. Och så kommer vi till Johan Harju. Jag blev riktigt imponerad då Sundlöv kunde presentera Honom till Brynäs. En kille som kommer från de norrländska vidderna. Övertorneå och… ja, alltså, vad man måste tänka på är att det är tämligen vanligt i norr att man bor i samma samhälle som mamma och pappa. Man känner alla där och det ger en trygghet som man vanligtvis inte vill bli av med. Väldigt sällan ser man någon som flyttar till en annan ort. Vi hade ju t.ex Niclas Wallin som efter sin NHL karriär valde Luleå… En klubb som inte visade något intresse för honom när han spelade för Boden. Brynäs lyfte upp honom och han pratade så varmt om Gävleklubben. Minns en sommar då radiosporten intervjuade honom om skillnaderna mellan Brynäs och Carolina. Ja, han saknade träningarna i Gävleklubben som han tyckte var mer professionella än Carolina.
Men så, när det blev dags att avsluta sin NHL-karriär så fanns plötsligt inte Brynäs ens på kartan. Luleå var enda alternativet… VA, SERIÖST? En klubb som inte brydde sig ett dugg om honom innan han blev något… är plötsligt det enda alternativet. När jag pratade om det här med en kompis uppe i Luleå, sa jag direkt att ”det var mammas köttbullar som lockade”. Min kompis, som är Luleåsupporter, bara skrattade och sa att han ville väl spela med de bästa. Men det är ett praktexemplar på vad jag menar med den norrländska mentaliteten. Så på grund av det är jag genuint imponerad av Sundlöv, att han lyckades få hit en sådan profil. Det här är i mina ögon ungefär som att Brynäs hade lyckats värva Stefan ”skuggan” Nilsson efter finalen -93. Tror inte många Luleåfans skulle gå med på att jämföra Harju med ”Skuggan”… Men för mig så är det jämförbart. Båda två är grovt gjuten i den norrländska mentaliteten. Visst, Stefan spelade under två-tre säsonger i den Österrikiska och Schweiziska ligan… Men sedan återvände han till Luleå. För mig så var det lika troligt att Harju skulle spela i en annan klubb i Sverige… som att se en sputnik falla ner från himlen och Zlatan nicka tillbaks den ut i rymden.

//Staffan Nyblom