Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15529 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Svenska mästare: BRYNÄS IF

Vad ska man säga? Finns det ord för det som har hänt? Det blev drömfinalen, i mina ögon. Men det höll nästan på att sluta i totalt moll. Efter en fantastisk start på finalserien där Skellefteå inte riktigt verkade förstå allvaret så dundrade Brynäs till en 3-0 ledning i matcher. Guldet skulle ”bara” spelas hem i den fjärde matchen. Gävle kommun var så kaxig att man ”av misstag” flashade upp skyltar längs med E4.an om att laget vunnit guld. Trots att den fjärde matchen inte ens hade spelats än… Någon jäppe klädde ett helt omklädningsrum med guldlöp. Innan fjärde matchen ens hade spelats… Jag fick flashbacks från både -93 och -99 där vi kom till ett finalmotstånd som gjorde samma sak. Minns att Luleå, -93, inför tredje matchen hade champagnen på kylning i omklädningsrummet. Det slutade med att Brynäs vann matchen och sedan hela finalen med 3-2 i matcher. Det skulle vara omöjligt sa alla experter, men vi gjorde det. MoDo skulle, 1999, innan finalen ens börjat, bara ”spela hem” bucklan. Det fanns inte ens på kartan att Brynäs skulle klara av det. Där vände vi magiskt med en underbar Amerikan och ”Honken” som chaufförer. Och nu gick alltså Brynäs ut och gjorde samma sak. Brynäs hade varit rejält tillbakapressad i den tredje matchen men hade då turen på sin sida. Att någon ens kunde tro tanken att fjärde matchen ”bara” skulle spelas hem… känns väldigt… dumt, om vi ska vara proper. Och när fjärde matchen slutade, i moll, så började jag fundera på om inte Brynäs nu hade fixat till världsrekordet i jinxning. Den tanken slog mig även efter den femte matchen. Det såg inte bra ut. Visst, Brynäs var inte utspelade och var i båda förlustmatcherna med i allra högsta grad. Men puckarna hade slutat studsa vår väg. Silfverbergs klockrena stolpträffar i fjärdematchen var så talande som det gick att bli. Silfverberg missar inte mål. Hur är det möjligt? Straffen grinade riktigt illa i ansiktet på oss och Silfverbergs min sa allt. Även han trodde att den skulle sitta. Han blev orolig och ofokuserad. Skellefteå var glödhet och VILLE vinna. De vann också rättvist, om jag tänker tillbaks så här i efterhand. Det var två jämna lag där Skellefteå kändes hetare i det mesta som hände på isen.

Det här har varit en säsong fylld av fokuseringar på saker runt hockeyn. Stefan Liv gick tragiskt bort i den fruktansvärda flygkraschen i Ryssland. En förlust som man, så här i efterhand, förstått att det lämnade allt för djupa revor i Hv71´s personifiering. De verkade inte riktigt ha hela hjärtat med sig i spelet. Elitserien hade tyvärr nästan all medial fokus på tacklingarna. Spelare stängdes av och stormen var till slut ett faktum. Läget blev så hett att det togs upp i programmet debatt på Svt. Där fick man se före detta spelare och läkare som tjafsade med varandra om hur det ska vara på isen. Stormen ebbade så småningom ut och spelet fick visa vad det hela går ut på.

Brynäs gick redan i Juli förra året ut och hävdade starkt att de skulle gå för guld den här säsongen. Och när Tommy Jonsson, på elitserieupptakten svarade: Brynäs, på frågan vilket lag som skulle vinna sm-guld så flinade de flesta journalister. ”Pucken” i Gävles lokalblaska tyckte det var löjligt att prata om sånt. Semifinal var inte ens möjligt i hans ögon. Jag och många andra hyllade det mod och kaxighet som den nye tränaren visade upp. Jag trodde själv inte riktigt att den här unga truppen skulle kunna klara av något så ädelt som att vinna sm-guld. Men allt eftersom serien lunkade på så började många se att det kanske fanns en gnutta sanning i det som Tommy Jonsson sa.

När slutspelet började så var återigen media på Brynäs över deras ”svagheter”. Målvakterna var för svaga och skulle inte hålla i ett slutspel. Brynäs blev tvungen att, i kvartsfinalen, ta sig an Frölunda och deras danske gigant i målet. Många räknade ut Brynäs som under säsongen hade haft det riktigt tufft mot göteborgarna. Men när Brynäs i fjärde matchen fullkomligt golvade Frölunda med 5-0 i Scandinavium… Svedberg hade fått kliva in efter att Johan Holmqvist blivit sjuk. Och ett sådant sätt han klev in med. Ett vilt kämpande Frölunda blev nollad i sin egen borg. Helt plötsligt så hade alla ”experters” expertis återigen sinat och de fick leta efter sin trovärdighet under marken i nivå med grundvattnet. Brynäs stod plötsligt med en möjlig guldmålvakt.
Kvartsfinalen mellan Brynäs och Frölunda slutade 4-2 i matcher.

I semifinalen så stod Färjestad och väntade på Brynäs. Återigen så mullrade olyckskorparna i media. ”Färjestad har ett psykiskt övertag på Brynäs och det kommer inte att hålla.” Färjestad skulle gå till final. De orden blev inte mindre efter det att Färjestad vann den första matchen i Läkerolen. Trots att segern kom en bit in i den andra övertidsperioden, så verkade Brynäs öde vara bestämt. Brynäs var uträknad återigen av allt och alla. Det var då… DÅ, som något hände med Brynäs. Man riktigt såg det i deras ögon. Färjestad hade i följande matcher inte en chans. Var de än stod så hade de en Brynäsare på sig. Hur de än försökte så kunde de inte vinna närkamperna vid sargen. Och hur de än försökte så kunde de inte stoppa Silfverbergs kedja. Hur de än försökte, så kunde de inte stoppa Brynäs.
Semifinalen mellan Brynäs och Färjestad slutade 4-1 i matcher.

Jag kan ärligen säga att jag aldrig har sett Brynäs så här pass överlägsen i ett slutspel. Det var egentligen aldrig någon fara på taket i kvartsfinalen. Frölunda försökte med sin tyngd och offensiv… Men Brynäs hade hela tiden (nåja, i stort sett) kontroll på händelserna. I semifinalen så var det aldrig någon tvekan. Brynäs var bättre i allt än vad Färjestad försökte sig på. Det var sannerligen en härlig, men ovanlig, känsla att sitta och lugnt titta på när Skellefteå och AIK pumpade sig trött om en plats i finalen mot Brynäs. ”Vi får gå tillbaks till 70-talet för att se Brynäs så här pass överlägsen sitt motstånd i slutspelet.” Det var ord som jag fick av farsan, som följt dem sedan barnsben. Men det finns faktiskt ett slutspel efter storhetstiden där Brynäs var tämligen överlägsen. Och det var slutspelet 1993 där de, i bäst av tre, slog först Leksand i två raka med 4-1 och 4-5 (sudden). I semi blev Malmö förnedrad i Gävle med 8-0 och 5-0. Sedan mötte de ju som bekant Luleå i finalen. Men jag anser ändå att det inte går att jämföra med den här säsongen. Då var kvart och semi i bäst av tre matcher. Nu är det i bäst av sju, och det är mycket bättre professionalitet i klubbarna. Faktum är ju att Brynäs var oslagna i SJU hela matcher i det här slutspelet. Det är stort och det är det som gör att jag ärligen inte har sett Brynäs så pass överlägsna i ett slutspel tidigare.

Jag vill tacka Skellefteå och deras supportrar för en kanonfinal. De två bästa lagen möttes och gjorde upp om titeln Svenska mästare. Hade Skellefteå lyckats med bragden att vända serien så hade jag gratulerat er. Då hade det inte funnits någon tvekan, då man inte kan vinna fyra matcher på ”tur” eller några andra faktorer. Då hade ni varit bäst…

Slutligen så vill jag vända mig till alla brynäsare. Det vi har gått igenom under de här 13 åren sedan senast ”vi” fick lyfta pokalen. Det är inget som jag skulle önska min värsta fiende. Vi har fått gå igenom ett enormt stålbad. Men vet ni… Vi har kommit igenom det stärkta. Klubbens märke har säsong efter säsong tagit mer och mer fast mark under sig. I dag smakar vi frukten av allt det hårda arbete som alla har gjort. Jag är stolt… Jag är mäkta stolt över det klubben har gjort. Och jag vet att ni alla är det också.