Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 

Budget 2016/2017

Här kommer budgeten för säsongen 2016/2017. Synpunkter skickas till ordforande@gavle.brynassupport.se senast den 31/8-2016                          ...
Läs mer


Idag är det 15471 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Det är nu det roliga verkligen har börjat

En liten sen krönika, jag ber om ursäkt, där jag tänkte fundera lite över några saker från kvartsfinalen och även semifinal.

Semifinal… Säg det ordet sakta och riktigt känn den söta smaken som smeker tungan likt silke. Semifinal… Mmmmm.

Om vi börjar med kvartsfinalen mot Frölunda. Så skönt det var att komma hem på onsdagskvällen och läsa på text-tv att Brynäs gått till semifinal. Jag njöt av fulla drag trots att jag hade varit på ett möte hela kvällen och missat matchen.
Jag satt där i soffan och började blicka tillbaks till våren 1999. Den där känslan att vara i semifinal har samma smak nu som då. Men i den här sista kvartsfinalsmatchen så hände en sak som fick mig att reagera.
Reagera kraftigt dessutom. Det här är något som jag aldrig har gillat med den svenska hockeyn. Jag brann av lika mycket nu som då Peter Forsberg blev brutalt tacklad i ryggen av Niedermayer 2004. Vad jag pratar om? Slagsmålet som Lasu drämde iväg på mot Dackell… Dacke är ingen fighter och ville givetvis bara freda sig och lugna ner situationen.
Men vad jag brinner av på, är att ingen, INGEN, i Brynäs åker in och plockar Lasu. Han ger sig på våran lagkapten och det ska vara OFÖRLÅTLIGT. Vad tror ni hade hänt om en liknande idiot hade gett sig på en lagkapten på andra sidan ”pölen”? Jo, de hade fått skrapa bort idioten från isen efter att en ”polis” tagit hand om honom.
Här stod alla mest bara och kikade på när Lasu fick gå lös. Fruktansvärt irriterande och frustrerande att se sådan slapphet. Det ska inte hända. Låt det bli säsongens råkurr på isen med båda lagens hela trupper inblandad. Men det ska inte tillåtas att någon, NÅGON, rör lagkaptenen på ett sådant sätt. Men det här är ju som sagt ganska typiskt svensk hockeymodell.
När det brinner av så här, ja då stannar vi upp och tittar på. ”Ojdå, det verkar som om han blev arg där… kanske bäst att vi står här en bit bort och hoppas att han lugnar ner sig. Hoppas han inte gör illa våran kille allt för mycket.” I den här händelsen hade jag velat se någon som klivit upp för vår lagkapten och fullkomligt mosat Lasu. Mitt blod kokar direkt jag börjar tänka på det här… Bäst att vi går vidare innan jag brinner av igen.

 

I semifinal ett så kan nog ingen säga emot mig då jag hävdar att Brynäs dominerade och styrde matchen spelmässigt. Färjestad kunde inte ta någon form av kontroll och de ska tacka sina målvakter att de inte blev fullständigt förnedrade. Men Färjestad är en disciplinerad, äckligt disciplinerad, lagmaskin som inte ger upp. De tar minsta chans och Brynäs får inte ge dem något som ens liknar en möjlighet. För då slår de till direkt och är fruktansvärt svår att stoppa. Tyngden är både A och O i Färjestads spel.
Färjestad påstår att de spelar en ansvarsfull offensiv. Vissa kallar deras spel för ryggsäckshockey… Jag hävdar att de spelar en utmattningshockey. Färjestad spel är likt Muhammad Ali. De är i ansiktet på motståndet hela tiden. De tröttar ut dem med sin tyngd och på gränsen otillåtna medel i en äckligt effektiv stil. Gammalmodig hockey så det sprutar ur öronen. Men den fungerar och då är inte jag den som säger att det måste ändras på. De går på grunderna av hockey. Alltså, det är vinsterna som räknas. Enda sättet att tysta Färjestad… Att få dem att tvivla på sitt egna spel. Är att vara bättre än dem i allt. Passningarna, tacklingarna, skotten… ja allt.
Färjestad har aldrig varit en förespråkare när man pratar om nydanande hockey. Men i fråga om vinstmaskin… ja där kan vi inte göra annat än att buga oss. De har en vinnarkultur i Karlstad som gör det oerhört tungt för andra lag att bryta ner dem. Och det var det som, tillsammans med ineffektivitet från Brynäs, i slutändan gjorde att Färjestad vann första matchen.

 

Semifinal två däremot… En match som jag bävade för. Brynäs hade inte lyckats ta den första matchen och Färjestad satt i förarsätet med hemmaplan. En vinst var ett måste, men jag kunde inte komma på HUR vinsten skulle kunna bärgas. Men tack och lov så hade Brynäs ett medel. Ett medel som jag faktiskt inte riktigt trodde att de kunde få fram mot det så mycket tyngre Färjestad.
Det var ett initiativrikt Brynäs som startade matchen i ett rejält tempo. Färjestad fick under de första fem-sex minuterna enbart freda sig från anstormning på anstormning från ett blixtsnabbt Brynäs. Men då det inte blev någon utdelning så sänkte Brynäs lite på sitt furiösa tempo samtidigt som Färjestad började arbeta sig in i matchen. Färjestad höll ett extremt noga öga på Silfverbergs kedja och de gjorde ett kanonjobb med att hålla dem i schack… under största delen av matchen. Men när väl orken och psyket tog slut hos Färjestad så var Silfverberg/Järnkrok där ändå i slutändan som målgörare.
Men slutet av matchen blev ändå det som man minns mest från matchen. Hannes Hyvönens hjärnblödning som, enligt mig, i slutändan kommer vara till större skada än Nihlstorps ögonskada för Karlstadslaget. Hans armbåge i huvudet på Bertilsson var både äcklig och skandalöst ful. Så mycket hade kunnat gå fel för Bertilsson… Tack gode gud så är det krut och rätt virke i grabben som klarade sig bra och spelade även i den tredje matchen.

 

Semifinal tre… Kommer jag att lägga mest skrivtid på er som på plats var där och lyfte laget trots att de spelade, ja, uselt långa stunder. Lars Jonssons näst intill oförlåtliga miss i egna zonen så Färjestad kunde göra 2-2… ”VA HÅLLER DU PÅÅÅ MED”? Men som sagt… Vilket tryck det var i Läkerolen. Den arenan har aldrig varit med om liknande och jag satt framför tv-apparaten och rös av njutning.
Det är konstigt att vi inte kan få till sådan stämning under serielunken. Till och med djurgårdare satt nu och stirrade med avund. Fantastiskt där HELA hallen var med. Till och med det annars så tysta sittplatserna var med i dånet. Färjestads tränare kunde knappt förmedla vad de ville ha sagt, där dånet från denna underbara Brynäspublik faktiskt letade sig in i varje hem i detta avlånga land.
Ett ljud som väcker minnen från tider som många önskar inte skall återkomma. Men vi vet, VI VET, att det är nu. Det är nu vi tigrar kliver fram och bara blir bättre och bättre. Det är nu våran hockeykultur kommer till sin rätta. Det är nu som tvivlarna kommer att få se vad hockey går ut på. Inser just att krönikans senaste rader nästan blir att låta som ett ”väckelsemöte”… Bäst att vi går rakt på sak om matchen då.
Om vi ska vara brutalt ärliga så, Färjestad dominerade stora delar av den här matchen. Brynäs kom upp i någorlunda standard i den första perioden. Men sett över hela matchen så var killarna långt ifrån det Brynäs vi vet om. Men samtidigt är det ett stort bevis på styrka att kunna vinna sådana matcher också. Speciellt i ett slutspel där varje misstag direkt kan leda till ”undergång”. Svedberg fick bevisa sin kapacitet där jag är övertygad om att han tystade de flesta av hans kritiker. Svedberg visade att ”Honken” inte är den enda målvakten i Brynäs som kan vara näst intill omutlig.
Det kan se kaotiskt svårt ut för Svedberg ibland. Men det slutar ändå med att han för det mesta har ett benskydd eller plocken på rätt ställe i alla fall. En målvakt som jag pratat gott om sedan han var i MoDo. Är så glad att han är i vårat lag och kämpar nu. Johan Larssons underbara soloprestation som, nästan äckligt väl, liknade målet som den fantastiske Mats Sundin gjorde på Sovjet i VM 1991. Jag blev ärligt talat förvånad igår att se att han inte hade gjort mer poäng i slutspelet. Vilket fantastiskt spelsinne denna kille har.

Jag vet inte vad ni tycker men, de här killarna vi har i laget kommer att bli så grymt saknad i hela Elitserien nästa säsong. Det finns ingen likhet i något annat lag. Silfverberg, Järnkrok, Larsson och Ekholm är mer värdefull än Färjestads hela trupp. Skellefteå kan inte heller matcha dem.

Avslutar med en litet rykte som viskats i mitt öra. Andreas Thuresson som under fem säsonger försökt ta sig in i NHL utan att lyckas… Kan nu hamna i Brynäs nästa säsong.

//Staffan Nyblom