Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15529 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Filmmakare och dramaqueens

Sitter här med frusna fötter efter att ha tittat på min dotter då hon ”susat” fram med skidor i elljusspåret. Fem år och tjuter av njutning då det går fort… Vad haver man skapat? Nåväl, jag sitter och funderar lite på det här ordet ”tjuter”. Det finns ju några i den Svenska hockeyn som också tjuter. Inte av lycka då, utan i försök att bli sedd av någon agent i Hollywood. Och andra i desperation för att försöka få domarna att ta hänsyn till att deras regelövertramp faktiskt berodde på att någon i publiken ropade att deras mormors mormors mor var en kvinna som inte bar skorna på rätt fot… Eller, ja… Något liknande kan man då tro ibland. Och nu vet jag att en del av dem som känner mig kommer att säga ”jaha, och Brynäs är väl änglar förstår jag”. Nja, inte direkt då vi har några vi också och jag kommer komma till det.

Men som tur är så har ju ligan fler lag än bara underbara Brynäs. I och med att jag bor där jag bor, så tänkte jag börja med att ta upp MoDo. Ett lag som så sent som 2007 vann SM guldet och alla pratade om en storhetstid i Ö-vik. Vad som däremot hände var i det närmaste totalt tvärtom. De har hamnat i kvalserien och varit bottenskrap säsong på säsong.
De har på ren kompisanda behållit gamla rävar som de egentligen borde ha kastat iväg. Sundström har haft det tungt och man har märkt att hans käft har börjat gå rejält då han inte får som han vill. Blir det avblåst för att motståndet skjuter icing… ja då kan man ge sig den på att han genast är framme vid domarna och pratar om… Maträtten som han åt dagen innan? Han ser alltid frustrerad ut och verkar inte alls vara nöjd. De värvade dessutom till den här säsongen Dick Axelsson från Färjestad.
Och Dick har ju en väldig förmåga att vilja vara tuff fram tills det att killen vänder sig mot honom. DÅ, då om han inte kan hitta en väg ut så sliter han tag i hjälmen på sin motståndare och försöker frenetiskt hålla honom på åtminstone en armlängds avstånd. För tuff, ja det vet vi ju att han inte är. Skicklig med puck det är han. Men på grund av sitt ego så tror han att han kan spela likt sin coach ”tuffe Uffe” gjorde på sin tid. Men han har varken storlek eller styrka till att ens vara nära så ful och feg som faktiskt Uffe ”Robocop” Samuelsson var.

I Färjestad har vi Rickard Wallin som har en otrolig förmåga att se ”solklara” utvisningar överallt för motståndet och sedan tjata på domarna till deras öron blöder. Sedan slänger han sig ut i tv och gråter över hur fult motståndarna spelar mot dem. Att den här kaptenen inte får utvisning oftare är för mig ett mysterium. Jag tror inte någon annan spelare skulle kunna ställa sig och klaga och tjata på domarna lika mycket som Wallin UTAN att få ett straff för det. Men nu går vi raskt över till min absoluta ”gullegris”.
För jag skulle inte alls kunna ”njuta” om vi slapp honom i elitserien. Linköpings alldeles egne Damien från filmen ”The Omen”, Andreas Jämtin, som nog aldrig kommer slutar förvåna oss hockeyälskare hur mycket en spelare kan få hjärnblödning utan att märka det ens. Jämtin KAN spela ett fantastiskt spel där han blandar energi med perfekt gnutta fysik utan att vara ful.
Det har vi sett då han fick representera Sverige i landslaget. Det var underbart att se hur han totalt respektlöst åkte in mot mål och var likt Tomas Holmström grymt effektiv framför motståndets mål. Men så ibland, och extra mycket den här säsongen då Linköping haft så mycket grus i maskineriet att växellådan rasat, så lyser Damien igenom i hans ögon och han kan göra något så brutalt fult att man stannar upp. Man vill nästan pausa och spola tillbaks för att se om det verkligen var möjligt att göra något liknande.
Och varevig gång det händer och domaren blåser så händer samma sak. Han slår ut armarna och skriker och stirrar argt mot domaren nästan som att säga ”Vad, jag bara petade på honom för att han sa att min napp, när jag var bebis, var för stor så att mina tänder sitter uppe i ögonbrynet och kliar”. Och Jämtin har ju dessutom en näst intill ”sagolik” historik när det kommer till oss Brynäsare.
Och avslutningsvis så tar vi också Växjö, nykomlingarna med en tränare som får Jasper Woodcock i filmen ”Mr. Woodcock” att se ut som en drömtränare. Aldrig har jag väl sett en tränare som agerat så mycket martyr. Domarna, publik, tv, puck… Ja allt är emot dem och hatar dem. Om han fick möjligheten så skulle nog även myrorna i skogen hata det där laget också. Det är rent av komik att höra honom beklaga sig över hur precis allt och alla är emot dem.

Ok, som jag lovade så kommer jag nu till mitt kära Brynäs. Vi har faktiskt ett riktigt ”stardust” till Hollywood vi också. Vår unga stjärnspelare Calle Järnkrok är en kanonduktig spelare som ibland… Hur ska jag säga det? Faller… Ja, jo… Faller lite väl lätt då det hettar till. Järnkrok har en tendens att falla väldigt lätt framför domarna.
Och när inget händer så stapplar han upp på knä och tittar vädjande mot domaren. Om inget händer efter det så flyger han upp och är genast med i spelet igen. Det där är något som händer, som jag skulle vilja påstå, varje match. Från början så ruskade man på huvudet. Man ville inte erkänna att han försökte få en roll i en kommande krigsfilm i Hollywood.
Men nu sitter man mer och smått ruskar generat på huvudet och stilla ber att han fort ska ställa sig upp igen. Silfverberg är inte den som direkt filmar, men är väldigt ofta framme vid domaren och pratar. Armarna viftar lite och när han förlorar debatten (vilket jag hittills aldrig sett en domare göra) mot domaren så åker hela axelpartiet ner två decimeter samtidigt som han småflinar lite som att säga ”jag fattar inte att du inte köper min story”. En kille som jag tycker de mer borde ta efter är Johan Larsson.
Han kämpar och stretar frenetiskt och är alltid livsfarlig för motståndarnas mål. Aldrig att man ser honom gnälla… Grym kille att se. Men vi är inte klar där… Vi har en till som jag både gillar för han påminner om mig själv, och jag ogillar på samma grund som jag gillar honom. Niklas Svedberg, som kan göra en hel del saker i aggressivitet.
Om någon gör något dumt mot någon i Brynäs så kan man ge sig fasen på att han får smaka på Svedberg om han kommer för nära. Märker att det här kan bli tufft att förklara varför jag gillar och ogillar samma sak. Om vi delar upp det och först tar varför jag gillar hans stil. Jag var själv en väldigt aggressiv målvakt då jag som aktiv spelade innebandy.
Och något man tämligen fort märkte var vilken utsatt plats man har som målvakt. Motstånd kommer ibland likt ånglok utan möjlighet att stanna. Man får rapp och smällar som en domare aldrig kan se i trånga och täta situationer. Helt enkelt, man sitter ibland rejält i en kokande gryta. Och då gäller det att från början ha gjort klart för sig vad man ska tolerera. Vad som man ska försöka få domaren uppmärksam på och vad man själv får ta hand om. Vad jag menar med det här är att jag tycker det är bra att man som målvakt faktiskt är bestämd. Man ska inte ta emot en massa saker för att domarna missar det.

Men sedan har vi det som inte är så bra. Svedberg har, förutom filmningar, en tendens att ibland göra saker som lätt kan resultera i kaos. Bara för att nämna en sak så kan vi ta händelsen med Silfverberg och Nils Ekman förra säsongen. Säger inget om Ekmans handling som var klockren idioti. Men om man begrundar händelsen så är det faktiskt Svedberg som orsakar allt.
Han griper, från avbytarbåset, tag i Ekmans klubba och blåhåller den tills Ekman spårar ur och antar att det är första bästa Brynäsare han ser som orsakat det. Och med en hel del otur hade vi haft Silfverberg borta ett tag med bruten arm. Sedan har vi filmningarna där han ibland, dessutom gör det så dåligt att han inte ens skulle platsa i en Svensk thrillerfilm från 80-talet. Han har lite småfula tendenser som han borde fundera på att sluta med. Ett renare spel tillför bara mer njutning för både spelare och publik.

//Staffan Nyblom