Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15529 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

En hyllning till en stor man

”Nu börjar raset till kvalserien” var det första jag hörde på jobbet måndagen efter förlusten mot Timrå. En stor supporter till Skellefteå satt i sin truck och småflinade mot mig. ”Vi måste ju känna på hur det känns att vara förlorare som Skellefteå” försökte jag med. Hans blick surnade till och han fräste att de sannerligen inte var ett förlorargäng. Även fast jag flinade mot honom så kände jag en oro över hur Brynäs hade spelat. Det var trögt och inget ”go” alls i laget. Tommy Jonsson suckade framför tv-kamerorna och menade att han inte visste varför det hade blivit sådan surmjölk i killarna. När sedan spektaklet fortsatte borta mot Djurgården så blev jag riktigt orolig. Vad är det för fel, vill de ha julledigt? Jag missade tack och lov första perioden av onsdagsmatchen där Djurgården enkelt sprättade in FYRA mål.
Två av dem kom ju dessutom när VI spelade powerplay. I ett och samma powerplay dessutom… Jag skakade på huvudet där jag satt och såg ett Brynäs som borde ha lagt all energi på frenetisk offensiv för att försöka komma ikapp. 4-1 underläge med två perioder kvar är ingen omöjlig uppgift. Men då krävs det en liten ingrediens som heter vilja. Och den ingrediensen hade inte laget tagit med sig inför matchen. De verkade mer vilja täta till bakåt så att det inte skulle komma fler mål. Kommentarerna från supportrarna lät inte dröjas heller. ”Jag mår illa över hur de fullkomligt PISSAR på de supportrar som åkt ner för att se matchen”… Jag nickade stilla medhållande. Det var illamående att se hur de betedde sig.

Många pratade om den svåra månaden november. Om att november är en månad som sållar pojkarna från männen. Brynäs trummade på och hade så roligt under den fruktade månaden att jag trodde på en säsong där Brynäs skulle ha 10-20 poäng emellan sig och tvåan efter 55 omgångar. Snacka om magplask mina tankar gjorde nu i december.
Vi vann mot Växjö den första december. Sedan blev det totalkaos… Kommer att tänka på när Tommy Sandlin tränade Brynäs. Bland samurajer och allt han läste om så kom han med idén att ha julafton i augusti innan säsongen började. Folk som hörde det där skrattade skadeglatt åt ”idiotin” som den där ”professorn” höll på med. Vad folket inte begrep, var att han höll på med psykologi. Sådant som varenda elitklubb idag sysslar med, höll han på med för sexton år sedan. Han hade sett att laget spelade som bäst efter jul.
Om vi kör julafton innan säsongen börjar så kanske vi kan spela bra hela säsongen istället för bara på våren. För det var alltid en grov, GROV, formsvacka för Gävlelaget under höstspelet på den tiden. Det kunde bli sådana fruktansvärda ras att man knappt trodde att de skulle slå Strömsbro om de skulle ha mött dem. Men sedan räckte det med att de lyckades få in ett enda litet turmål. Då var det som om självförtroendet aldrig varit borta och inget lag kunde hota dem.
 
Jag har hävdat det tidigare och jag hävdar det fortfarande. Tommy Sandlin borde stå som staty utanför Läkerol Arena. Det han har gjort för Brynäs, för den delen Hockey-Sverige, är enormt. Han utvecklade den Svenska hockeyn under sjuttiotalet. Han gav åskådarna det så kallade ”klapp klapp spelet”. En del av de gamla rävarna som spelade då, antyder att Tommy mer var en assistent till spelarna och den riktige tränaren var spelaren ”Tigern” Johansson. Jag tvivlar lite på det… Jag tror de hade ett samarbete där Tigern körde taktiken med spelarna under matcherna samtidigt som Tommy körde hårdträningarna och stakade ut hur Brynäs skulle spela.
Ungefär så som han körde under nittiotalet. Du såg aldrig Tommy prata under matcherna. Han stod där med sitt pokeransikte och bara följde matchen. Han analyserade allt in i minsta detalj och hade taktiken klar framför sig. Det var alltid den assisterande coachen som gick runt och pratade och gjorde ryggdunkningarna. Något som retade motståndet fruktansvärt var hur han alltid lyckades vända favoritskapet från Brynäs till motståndet. Luleå T.ex. var fly förbannad under finalspelet -93 då han på presskonferenserna och intervjuer alltid lyfte Luleå och inte ville prata om sitt egna lag. De kunde ju helt enkelt inte psyka Tommy eller någon i Brynäs. Vilket till slut också, (enligt mig) blev en av anledningarna till att Brynäs kunde bryta ner Luleå och vinna SM guldet.

När jag pratar med Anders ”Masken” Carlsson om Tommy så säger Anders direkt att han minns honom väl. De hade en väldigt god relation där de båda ibland kunde ryka ihop om hur laget skulle spela. Tommy var väldigt lyhörd men hade ändå en bestämd linje som inte alltid gick att mixa med de förslag som spelarna hade. Han berättar att Tommy sällan skällde på killarna.
Men de visste det att när han höjde rösten, ja då lyssnade man. Han skällde endast då det behövdes och hade filosofin att han kunde lära ut allt som behövdes på träningarna. Han studerade ständigt hockey och hade planer och nya idéer på lut då han tragiskt gick bort den 27 december 2006. Anders uttrycker starkt att Tommy Sandlin var en stor man och jag nickar medhållande. 13 säsonger med Brynäs där han varit med och bärgat sex SM är stort. Utöver det så har han även förgyllt landslagshockeyn under två perioder (1978 -79 och 1986 -90). Ett SM guld med MoDo där han stannade i sex säsonger. Han spenderade tillvaron här uppe under totalt fyra säsonger med Björklöven. Hans sista klubb som coach var Trondheim i den norska ligan. Jag kan inte nog betona hans betydelse för den svenska hockeyns utveckling.


//Staffan Nyblom