Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15594 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Svingande föräldrar i blåsväder

Något jag alltid har sagt och alltid kommer att säga är, se aldrig sport för något annat än vad det är. Idrott får aldrig bli så ingjutet hos någon att det tar över. För när man börjar prata om sitt favoritlag eller favoritsport som något religiöst… ja, då har det gått för långt. När känslorna tar över så väldigt att man inte klarar av en förlust eller att se någon som dyrkar ett annat lag, då lever man i en bubbla som ganska snart kan spricka och ge fruktansvärda efterdyningar. Men nu ska vi ta och bryta isär det här lite. För det är inte enbart supportrar som tappar huvudet för sporten.
Nu senast så har det spårat ur bland föräldrar till elvaåringar. ELVAÅRINGAR! Små ungar som spelar för att det är skoj. Inget annat än det där lilla som kallas, skoj. Och så kommer det spånholkar som inte kan hantera sig själv och skämmer ut, ja, inte i första hand sig själv utan sina barn. Säkert jättestolta ungar som sitter i bilarna hem efter den matchen.
Föräldrar som ska stötta sina egna barn ställer sig och hånar en motståndare. Ett barn som blir hånad av en vuxen… Alltså, mitt blod kokar så fruktansvärt över det här. Har man så otroligt lite bakom pannbenet så borde man banne mig veta bättre än att åka och se på pojkhockeyn. Ni förstår säkert att jag pratar om händelsen i matchen mellan Frölunda och Hovås.
Där en kille i Hovås fick matchstraff och blev hånad av en pappa till någon stackare i Frölunda. När sedan mamman till pojken i Hovås gick fram, så blev hon verbalt påflugen av den här karln och sedan var slagsmålet ett faktum. Var… VAR, kan man hitta logik i det här? Som tränare så vet jag att jag tar över ansvaret från föräldrarna när det blir match.
Och jag räknar med att föräldrarna förstår det också. Gör spelaren något dumt, så är det domaren som bedömer straffet. Om sedan händelsen är så pass allvarlig så är det mitt jobb att prata med spelaren. Föräldrarna borde ha så pass mycket respekt för tränarna att de låter bli att koka över. Man kan ropa och heja på barnen då det bara är roligt och inspirerande för killarna. Men att som i det här fallet, bli skogstokig, är skandalöst. Under mina år som tränare så har jag varit med om föräldrar som skanderat ord som ”slakta dem” och ”kör över dem”.
Man häpnar över hur de kan få för sig att det är ok att vråla sådant. Vad tror de här unga killarna om det här? Är det ok att göra så? Tränaren säger att man ska respektera varandra, men mamma och pappa säger si och så under matcherna. Nu är det ju tack och lov inte direkt vanligt att föräldrar spårar ur så här fullkomligt i Sverige. I Kanada vet jag att det förekommer lite då och då. Men kanske det är dags att sätta upp kraftiga regler mot föräldrarna där minsta övertramp renderar i förbud att gå på matcherna. I det här fallet torde böter eller polisanmälan vara befogat.

JVM ligger runt hörnet och som de flesta av oss vet så räknas Johan Larsson in som en av de viktigaste spelarna där. Vi får alltså inte njuta av seriens bästa junior från och med 13 december. Och med tanke på den vikt han har i Brynäs så kommer det att bli en tuff period för laget. Då gäller det att alla de andra ”Stjärnorna” har läkt sina små sår och är tillbaks… Och hungrigare än någonsin. ”Honken”, Nordqvist och Lauritzen är otroligt viktiga för laget och utan dem plus Larsson då på JVM så blir jag orolig. Visst, juniorer lär få kliva in och ta en plats i A-laget. Men det räcker inte med att vi har duktiga juniorer. Vi måste ha spelare som vågar och kan ta för sig på isen när de T.ex. möter Niclas Wallin eller Andreas Jämtin. Därför är det otroligt viktigt att vi nu kan få tillbaks våra äldre spelare och inte dra på oss fler skador.

Matchen mot Timrå… Vad ska man säga om den? Usel, fruktansvärd och en fullkomligt horribel inställning. Men nu kommer jag till en åsikt som jag tidigare ventilerat och fick på ”moppe” av ”Pucken” i den lokala blaskan. Den här förlusten var på många sätt bra. Jo, faktiskt. Killarna svävade i det blå och trodde, som så många supportrar, att det kommer bli en enkel seger. Det var en nyttig läxa för dem att man måste kämpa i varje match och aldrig ta något för givet. Vi har ett ungt lag, visserligen så har de varit med nu någon säsong, men de har aldrig legat etta så här långt in på säsongen. De har ingen erfarenhet av kraven som följer med att vara ”bäst” i Sveriges bästa hockeyliga. Nu tror jag på en rejäl uppryckning mot Luleå där det verkligen krävs att vara alert och vaken i alla sekvenser för att vinna. Jag räknar med en grym revanschlust som ska tysta alla kritiker och tvivlande supportrar. En revanschlystnad som kommer att hålla ett fruktat högt tempo. Luleå kommer förmodligen att förbereda sig på en av säsongens svåraste matcher. Tyvärr, så är det här nu en måndagsmatch och kommer med andra ord inte bidra till hög publikmängd i Läkerolen. Visa mig gärna fel, alla Gävlebor. Visa mig och alla fel, genom att trycka den där arenan så full att taket lyfter vid första nersläpp.

//Staffan Nyblom