Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 

Budget 2016/2017

Här kommer budgeten för säsongen 2016/2017. Synpunkter skickas till ordforande@gavle.brynassupport.se senast den 31/8-2016                          ...
Läs mer


Idag är det 15471 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

En nolla är alltid en nolla

0-4… Nolla och en fyra. Det kändes riktigt skönt att se det resultatet på lördagskvällen. Och just det sista målet var lite av ett signum för Brynäs den lördagen. Killarna hade roligt och spelade ut ett dåligt AIK. Brynäs behövde inte anstränga sig så väldigt mycket för att kontrollera AIK när de kom i sina offensiva ruscher. Det blev bara riktigt farligt en gång tycker jag. Det var då Daniel Bång bakom vår förlängda mållinje flippade ut pucken till Jonas Liwing som så när, så när, placerade 1-0 bakom ”Honken”. Lyckligtvis så missade han hela målet. Nästan som ett signum även det för lördagen. Efter det gled matchen över till Brynäs som kunde kontrollera matchbilden.
AIK sköt 30 skott på Honken som äntligen fick betala sin klubb och fans med en efterlängtad hållen nolla. Undrar om det var förlusten mot Frölunda som fick dem att fatta att man måste jobba för att kunna vinna matcher i elitserien. I matchen mot Frölunda så kändes det som om det skulle bli riktigt svårt att kunna ta poäng. Jag hade på känn att det skulle bli nära på ett omöjligt uppdrag. Brynäs tenderar att ha svårt för Frölunda nere i Scandinavium. Och nu då dessutom Göteborgarna har detta otroliga självförtroende så kändes det som om vi får ett mål så är det bra. Sedan tycker inte jag att killarna gjorde en direkt bra match heller. Mycket som såg omständigt ut, speciellt i det defensiva arbetet. Men som ”Honken” sa i media efter Frölundamatchen. ”Nu får AIK sota för det här på lördag.”

Om vi nu istället går över till spelarna i laget så grämer jag mig lite över vår skadelista som växer. Hansen, Dackell, Jonsson och Lavander. Det är spelare som vanligtvis levererar i både offensiv och defensiv. Dackell och Hansen är våra stora boxplayarbetare och i matchen mot Frölunda såg man klart just hur mycket vi saknar dem. Jonsson har något strul med en arm. Har tydligen lidit av den under en tid som då förklarar varför han har haft så svårt att göra en bra match. Han skulle eventuellt ha spelat mot AIK men stod över till slut ändå. Förhoppningsvis så är han bra snart så vi får njuta av hans spel igen. Mats Lavander har, vad jag fått höra, problem med sina ljumskar. Det led han av under försäsongen också så förhoppningsvis även här, så är det bara vila som han behöver.

Martin Sevc kallade tydligen umeåpojken Daniel Rahimi ”med ord som inte bara är icke rumsrent, utan rent av idiotiska” i matchen mellan Färjestad och Hv71. Media slängde sig direkt över denna nyhet och kastade fram sina ”främsta experter” att gissa på antalet matcher i straff. Jag suckar mest bara över det här. Är det bara jag som suckar? Varför ska ”experter” på tidningar gissa detta? Håll munnen stängd fram tills det att de som faktiskt VET något i det här, har yttrat sig. Det har redan bevisats att media har haft påverkan av nämndens bedömningar. Kanske det är på tiden att de kliver tillbaks tills en dom har fallit.
Sedan kan de hylla eller sänka bedömningen hur mycket de vill. Personligen så tycker jag att det är allvarligt det han har sagt, mycket allvarligt. Och han bör nog ganska omgående be om ursäkt. Men… är det här verkligen så ovanligt? Vi såg ju förra säsongen under slutspelet att det kom upp liknande saker då också. Jag tror personligen att det här är mer vanligt än vad många tror. Bara det att det är sällan som domare eller funktionärer lyckas höra det. Spelare löser ofta sådana här saker själv på plan, mer eller mindre.
De viskar eller säger saker vid tekningar, närkontakter och kamp om puck. Varför händer sådant här då? Tja, i fallet Sevc så tror jag det handlar om i vilken situation Färjestad har varit i. De har börjat spela bättre och vinsterna har börjat rulla in. Men trots det så hänger krisen fortfarande kvar över deras huvuden likt en stor sten som när som helst kan falla ner över dem igen. Och frågan är om inte det är den pressen som gjorde att Sevc brann av fullständigt i både huvud och temperament.
För är det något man fått lära sig efter de åren som aktiv inom lagsport, så är det att man får och ger glåpord. Ord som man vanligtvis aldrig säger… men i stridens hetta så hoppar grodorna ur en lite då och då. Försvarligt? Absolut inte. Det är förkastligt att denna form av uttryck ska förekomma. Men det händer då det hettar till och kampen om att vinna just den sekvensen i matchen gör att grottmänniskan kliver fram. Det spelar ingen roll om det är inom herr eller dam sport. Och nötter som häver ur sig saker som Sevc nu gjort, kan vi aldrig tyvärr komma ifrån. Det handlar om respekt mot varandra och just ordet respekt är väl något som verkligen saknas i sådana här uttryck.  

Hörni, det finns ju en hel del roliga bloopers som idrottare gjort. Ni minns säkert Holös ”dunderblooper” i matchen mot Färjestad förra lördagen. Han var på väg att kliva in i Färjestads avbytarbås. Det var först när Färjestadsspelare ställde sig i vägen för båsdörren som han vände om. Jätteroligt säger många, jag bland annat… Men är han ensam om det? Nehehe-ej då… Även jag har gjort en liknande sak, dock då i fotboll. När jag var aktiv som fotbollsspelare så var jag storstjärna på att värma bänken, eller att ”sparka” ner motståndare. Till mitt försvar ska jag säga att jag aldrig fick ett enda kort… Bara några arga blickar från motståndet. Nåväl, en match som jag fick kliva in i slutet av första halvlek så hände då detta lilla ”spektakel”. När andra halvlek skulle börja så lunkade jag ut på plan och ställde mig på ”min” plats på högeryttern. Efter att jag hade rättat till strumporna och benskydden tittade jag upp och såg min klubbkamrat framför mig på andra sidan mittlinjen. Jag viskade åt honom att han fort skulle ta sig till sin rätta plats innan alla såg att han gjort bort sig. Han tittade på mig med frågande blick och jag började vifta lite med ena handen för att få honom att förstå sitt misstag. Det var först då jag pekade åt honom var han skulle vara, samtidigt som jag tittade åt det hållet, som jag förstod just VEM som gjort bort sig. För dit jag pekade var det överfullt av motståndare som stod och flinade mot mig. Jag harklade mig snabbt och sprang sedan till min rätta plats. Ett gott minne idag men just då ville jag inget annat än att sjunka igenom marken och försvinna.

//Staffan Nyblom