Brynäs Support Gävle

Tills hjärtat slutar slå

Nyhetsflöde

Årets budget

Här hittar ni årets budget http://brynassupport.se/pdf/budget_1718.pdf. Har du några synpunkter skicka dom till ordforande@gavle.brynassupport.se innan den 19 september 

...
Läs mer

Dags för årsmöte!

Den 11:e augusti önskar vi alla medlemmar varmt välkomna till Brynäs Support Gävles årsmöte. Din möjlighet som medlem att påverka föreningens riktning och strävanden.
Vart: Gavlerinken
När: 11:e augusti, 18:00
Motioner ska ...
Läs mer

Säsongens resor

Säsongens resor är nu öppna för bokning. Bokar dig gör du här http://brynassupport.se/index.php?p=travels 


Idag är det 15529 dagar sedan leksands if stal sitt senaste sm-guld

Krönika nr 3

Jämtins översittarflin

Ja, då var första veckan av den nya säsongen avklarad. 4 poäng av 6 möjliga är ok antar jag att de flesta säger. Ja, kanske om första matchen hade haft en annan matchbild. Som det är nu så tycker jag att 4 poäng är uselt… Jo, jag tycker det. Då kan ni prata hur mycket ni vill om att det är svårt att spela borta mot Linköping. Men då laget med stort L, leder med 2-0 på bortaplan och kontrollerar matchen fullständigt i de första 39 minuterna… Då ska man fan greja att man ”råkar” klanta till det och släppa in en puck. Vad hände i torsdags? Aldrig trodde jag väl då periodvilan mellan andra och tredje tog slut, skulle innebära en sådan total scenförändring. Det här handlade inte om att Linköping plötsligt blev så totalt överlägsen att Brynäs inte klarade av att spela hockey. Brynäskillarna valde självmant att backa hem för att agera målvakt. Tommy stod där i båset och bara tittade på. Nybörjare som inte har kylan att agera kanske… Men det såg ju löjligt ut. Hade det inte varit för Svedbergs fantastiska spel så hade det inte kommit en enda poäng till oss den matchen. Widing såg oinspirerad ut. Silfverberg verkade mer grubbla över om han kommer att göra Ottawa besviken under säsongen. Stelt och fantasilöst var ledorden för honom.
Men jag väljer för en stund att stanna i den matchen. För vi hade ju på andra sidan mittlinjen en spelare vars mentala sinne i många fall måste ifrågasättas. Andreas Jämtin var som vanligt på krigsstigen där han spelar fult och på varje sätt möjligt försöker få någon utvisad. Och den här kvällen gav ingen överraskning då han efter att ha lämnat hjärnan hemma på kudden, blankt rusade upp mot Bertilsson och slog upp klubban över ansiktet. Han stannade direkt upp och stirrade på domaren med valpögon och slog ut armarna som för att säga: ”Jag lovar, han slängde sig på min klubba och skallade den tre gånger.”
Domarna som nu missade hela incidenten då pucken och spelet var på andra sidan långsidan, gav ingen utvisning.
Ok, det är mänskligt att missa det… Men vet ni, det är inte domarna jag reagerade på. Det jag reagerade på var hur ingen… INTE EN ENDA brynäsare flög på Jämtin för att markera. Det spelar ingen roll att det hade resulterat i ett matchstraff. Det hade i bästa fall tänt laget så att vi hade haft möjlighet till 3 poäng. Jag var sekunden efter att han klubbat Bertilsson likt en grottman på en kvinna, övertygad om att Widing skulle använda Jämtins jobbiga översittarflin till skurmopp i närmaste offentliga toalett. Men icke! Domarna var säkert lika övertygad om det, för de var snabbare än vinden runt Jämtin likt Säpo på kronprinsessans bröllop.
Jag frågade lite lätt Ryan Gunderson om det där hade varit ok i Nordamerika. Hade en spelare kunnat göra det där utan att ha riskerat hälsan? Ryan svarade väldigt diplomatiskt med att han inte såg själva händelsen men erkände att det hade mest troligt resulterat i ett rejält slagsmål, om det hänt på ”andra sidan pölen”. Varför har vi en så konstig inställning inom svensk lagsport? Ett utsökt exempel är ju då Peter Forsberg 2004 i Tre kronor blev överkörd av Kanadas svar på hjärntumör, Rob Niedermayer. Även där så stod bara den svenska truppen och stirrade argt på Rob. Det är nästan som om vi tror att: ”om vi blänger tillräckligt hårt så kommer han att säga förlåt”.

Nåväl, lite glädjeämnen fanns det ju i veckan. Matchen mot Hv71 var både spännande och fartfylld, där Brynäs mer eller mindre skrinnade ifrån ett slött Hv71. Jag tror Dahlén kommer få problem den här säsongen då jag är övertygad om att han inte är redo för/klarar av att styra ett lag. MEN… Som vanligt är det ett men i mina tankar. Jag tror heller inte att detta Hv är det lag som kommer vara om… låt säga två veckor. Det här laget har en otrolig trupp som just nu går igenom en fruktansvärd process. En process som i tid kommer att vara olika beroende på person. Förlusten av Stefan Liv kommer att leva med dem under en lång tid. Det är på grund av det, tror jag, som vi såg alla dessa fula knep och det labila psyket från de blå tjurarna.
Jag går utsökt tillbaks till Dahlén som efter lördagsmatchen ”gnällde” en hel del på domarna under matchen. Både framför tv-kameran och sedan på presskonferensen.
”De ger Noah Welch matchstraff för att han är stor och kan tacklas.”
Men snälla… ”Släpp sargen och kom in i matchen” skulle jag vilja vråla i hans öra. Noah får matchstraff på grund av att han kör över Sebastian Lauritzen i sarghörnan då pucken var flera meter från honom. Han var med andra ord inte en spelförande spelare. Pucken var i det ögonblicket inte ens på väg mot honom. Därav så är han INTE en tacklingsbar motståndare. Domarna gjorde fullkomligt rätt i det domslutet.

Till vårat eget lag så har jag följande punkter som jag kräver att få se förändrad inför nästa match.
# Jacob Silfverberg och Daniel Widing har hittills inte hittat nätet och ser fullkomligt vilse ut när de går på avslut.
Jag vill med en gång starkt påpeka det att jag inte kräver att de ska göra mål varje gång de skjuter… Men man riktigt ser på kroppsspråket att de tvekar (enligt mig) varje gång de går för skott.
# Utvisningarna ligger på en stor mängd per match. Ok att man är het och vill vinna till varje pris. Men jag tycker att en del av utvisningarna är mer än onödiga. De är rent av idiotiska ibland. Dackell T.ex. höll på med några halvdumma tankar mot Hv71. Tack och lov så lugnade han ner sig vid den andra utvisningen, där jag under en kort tid faktiskt trodde att han skulle få påökt för att snacka med domaren.

” Då sa jag till domaren på ren svenska: Go home.”
- Christer Abrahamsson